Med få undantag sköts begravningsväsendet i Sverige av Svenska kyrkan med rätt att ta ut begravningsavgift.
Det har varit en enkel lösning, när kyrkan tidigare hade monopol på rikets religiösa verksamheter, att låta dem fortsätta med denna verksamhet även när kyrkan skilts från staten.
I grunden är detta ett felaktigt förhållningssätt till begravningsverksamheten. Begravningar är inte en religöst betingad verksamhet utan rent krasst en hygienfråga.
De religiösa ritualerna har ingenting med behovet av begravningar att göra utan är snarare ett ramverk. Att begrava avlidna är viktigt för att vi inte skall få allvarliga sjukdomar och därför borde denna verksamhet precis som annan verksamhet som syftar till att skydda samhället mot sjukdomar och andra olägenheter bedrivas av samhället (kommunen).
En kommunalisering av begravningsväsendet skulle göra begravningsverksamheten neutral och det skulle inte finnas risk för att begravningsavgiften används till Svenska Kyrkans interna verksamhet som den i vissa fall har gjort.
Stordriftsfördelar skulle kunna uppnås i samverkan med kommunens övriga tekniska verksamhet och lokala församlingsambitioner skulle inte medföra fördyrningar för de boende i det området.
I samband med en kommunalisering skulle det också vara naturligt att omvandla idag befintliga gravvårdsavtal som är skrivna på ”evinnerliga tider” till tidsbestämda avtal vilket också skulle effektivisera begravningshanteringen.
Jag tycker:
Att begravningsväsendet i hela Sverige ska kommunaliseras
Att i samband med kommunaliseringen genomförs en reorganisation som innebär att orimliga avtal omvandlas.
