Att Åkessson är en kristen fundamentalist är väl ganska klart. Han är mycket angelägen om att kristna värderingar i Sverige på intet sätt ska äventyras. Som många av hans radikala systrar och bröder inom kristendomen så är Islam det värsta hotet. Det är pinsamt för honom att han inte har bättre koll på Islam när han nu ger sig på dem. Ingen general direkt för då hade han vetat att man ska ha sina vänner nära och sina fiender ännu närmare och att man måste känna sin fiende.
Aftonbladet har försökt att sabla ner hans debattinlägg med en motartikel där man benar ut varje påstående och sedan belägger det med fel. Men jag är ledsen att konstatera de lyckas inte särskilt bra. I många av de områden som de försöker motbevisa är det enda beviset att det inte finns någon forskning eller att man inte säkert kan dra de slutsatserna.
Det funkar inte särskilt bra med den typen av debattknep om man inte har klockrena argument för att motståndaren har fel. Istället blir effekten att man skapar ökad trovärdighet för motståndarens argument.
Jag har under en längre tid funderat över om det inte är dags att vi på allvar börjar diskutera invandringen i Sverige. Sedan 1930-talet har vi med två undantag (72 och 73) haft en positiv nettoinvandring till Sverige. Snart 80 år av invandring kanske innebär att frågan måste belysas på många sätt. 2008 nådde invandringen ett nytt rekord med över 100-tusen invandrare, knappt hälften så många utvandrade. Sedan 1930 har nettoinvandringen varit drygt 1,2 miljoner människor. Ökningstakten är kraftigt stigande och invandringen har ändrats från invandring från Europa till invandring från Asien och Afrika.
Jag tror att man kan säga med visst stöd att integrationspolitiken de senaste ca 20 åren inte har varit helt framgångsrik. Arbetslösheten hos utomnordiska invandrare är högre än snittet och inte bara lite högre utan väldigt mycket högre. Segregationen är betydande både i boende och i inkomster. Det finns en del tecken på att invandrare erbjuds en sämre vård än svenskar och risk finns för att skillnaderna blir ännu sämre om den fria etableringsrätten får slå igenom. I korthet kan man säga att invandrare får ett sämre liv i Sverige än vad svenskar får.
Det är inte särskilt roligt att se att välfärdssystemet i Sverige inte omfattar alla men samtidigt är det en logisk konsekvens av stort inflöde av invandrare utan en fungerande integrationsprocess.
Det finns då bara två vägar att gå om man vill att välfärdssystemet ska fungera för alla:
1. Minska invandringen till en nivå som fungerar
2. Skapa en invandringspolitik som fungerar
Det första alternativet är det absolut enklaste det är bara att stänga gränsen och upprätta benhård bevakning. Men jag tror allvarligt talat inte att det är rimligt. Vi vill inte bli en totalitär stat där människor inte kan skapa familjer över nationsgränserna eller där invandrare utmålas som problemet med stort P. Det har inget starkt stöd hos stora grupper av befolkningen och skulle sannolikt inte ses med blida ögon av våra affärspartners runt om i världen som vi faktiskt är beroende av för vår höga välfärd.
Det andra alternativet är mer tilltalande och skulle troligen också innebära att vi fick upp ögonen för en del andra problem som vi brottas med. Hur gör vi för att få en nyanländ invandrare (och med invandrar avser jag då främst personer som kommer från ett icke nordiskt land och i synnerhet från länder utanför Europa) att snabbt komma in i det svenska samhället?
Hur kan vi lära personen vårt språk, vår livsstil och de outtalade koder som är så viktiga för att integreras? Hur får vi in personen på arbetsmarknaden, den frågan omfattar inte bara invandrare utan även unga, utslagna, sjuka och andra grupper som har svårt att nå en egen försörjning. Hur formulerar vi en integrationspolitik som majoriteten av medborgare kan ställa sig bakom och vara beredda att finansiera? Hur motverkar vi segregation i boendet? Hur långtgående ska vårt åtagande vara för alla de miljoner som vill komma bort från sitt eget land för att bygga en bättre framtid någon annanstans?
Jag tror att en ny och fungerande invandringspolitik behöver börja med en analys av dagsläget. Det är problematiskt att vi inte har riktigt alla fakta på bordet när det gäller invandringen.
Vi verkar inte riktigt veta vad bra integration är. Vi vet inte riktigt vilka kostnader invandringen för med sig. Vi vet inte hur vi lär ut svenska och andra nödvändiga samhällskunskaper på ett optimalt sätt och särskilt inte till personer som är analfabeter och allmänt lågt medvetna om världen. Vi har inte någon riktigt bra idé om hur vi ska möta människor som har sin livsåskådning vilande på religion på ett sätt som vi sedan hundratalet år inte sett hos större grupper i Sverige. Vi har inte någon riktigt bra bild av vad som är svenska värden som är viktiga för vår livsstil och som vi inte är beredda att rucka på. Sammantaget är vår kunskap på många områden begränsad och i andra delar väldigt fragmentarisk.
En svensk politisk tradition är att tillsätta utredningar kring frågor som är svåra. Jag tycker det vore en klok idé kring invandringen. Sätt samman de experter som finns i landet inom olika områden och börja med att reda ut hur det är och låt dem sedan försöka formulera en fungerande strategi. Ge dem ett par år så de hinner göra ett bra jobb och sedan har vi något att verkligen ta ställning till.
Jag tror att det skulle bli en bättre diskussion, effektivare integrering och en betydligt större acceptans för invandring i Sverige med ett sådant underlag.
Som det är nu vinner SD debatten genom brist på alternativ och då finns det ju alltid den enkla lösningen kvar, vill vi verkligen ha det så?
