Är det inte märkligt?

Sverige leds av en satstminister som riskerar att bli historisk.
Historisk på det sättet att han har gått från kraftigt överskott i statsbudgeten till ett underskott på 135 miljarder på mindre än ett år genom att sänka skatterna för de som har det bäst.
Försämrat a-kassan så att arbetslösa kommer att få leva på försörjningsstöd.
Dränerat kommunerna på så mycket pengar att de får skära kraftigt i välfärden så att våra unga får sämre utbildning och våra äldre en sämre omvårdnad.
Omfördelat mer pengar från de fattigaste till de allra rikaste.
I denna katastrofpolitikernas tävling är Reinfeldt snart ikapp och förbi Carl Bildt som hittills har lett tävlingen om Sveriges värsta statsminister.

När allt detta är ställt utom allt rimligt tvivel så ökar förtroendet?!
Hur kommer det sig? Vill folk ha ett hårdare och kallare samhälle där klyftorna ökar och där den som inte är framgångsrik får betala ett dyrt pris för att några få skall få sola sig i glansen.
Jag tror inte det.
Snarare är det en form av Stockholmssyndrom på nationell skala.
I sin förtvivlan över att det ser mörkt ut så tyr man sig till den som skadar en mest, det är inte logiskt men bevisligen har det skett vid flera tillfällen både på individuell nivå såväl som på kollektiv nivå.

Moderaternas Sverige är ett sämre Sverige för de allra flesta men det kanske måste gå en liten tid till för att de allra flesta ska inse detta. När förtrollningen bryts kommer fanflykten från de Moderata leden öka påtagligt.
Förhoppningsvis är det inte för sent då för våra barn och våra gamla...

Läs artikeln om Reinfeldts opinionssiffror här: DN

Ett folkligt förankrat försvar

Jag passar på att publicera en motion (lite omskriven för att passa i detta forum) jag skrivit. Jag tror att Sveriges försvar kan bli bättre på ett annat sätt än regeringen föreslår. Regeringens reservbataljoner är i sig inte så tokigt tänkt men det hänger inte ihop då personalförsörjningssystemet inte finns på plast. Har försvarsministerna glömt bort att han avskaffat värnplikten?

Läs artikel på DN och SvD




Syftet med en försvarsmakt är att säkerställa nationens suveränitet och medborgarnas rätt till att behålla sin valda livsstil. Det kan tyckas ganska självklart men de senaste årens utveckling väcker en del frågetecken om det verkligen är det som Sveriges försvarsmakt utvecklas till.
Huvudinriktningen har blivit att kunna medverka i FN-liknande insatser utanför landet. Den något grumliga argumentationen har byggt på att Sveriges säkerhet kan behöva försvaras utanför landets gränser. Samtidigt har förmågan att försvara nationen minskat till en punkt när egentligen hela den nationella försvarsförmågan vilat på Hemvärnet understött av flyg och flotta.


Nästan utan folklig debatt har en högst demokratisk 100-årig tradition av ett försvar byggt på allmän värnplikt övergetts till förmån från ett yrkesförsvar med stående trupp med hög ambition att utkämpa väpnade konflikter utanför landets gränser gärna i samarbete med andra nationer och inte nödvändigtvis med FNs fulla mandat.
Den här utvecklingen behöver brytas för att försvarsmakten inte skall utvecklas till en krigsmakt med straffexpeditions ambitioner. Försvaret av nationen är dessutom alltför viktigt för att inte bygga på en folklig förankring.
Framtidens försvarsmakt bör enligt min uppfattning bygga på tre komponenter:



1. Högteknologiska förband med förmåga till internationella insatser tillsammans med andra nationers förband.

2. Ett nationellt försvar med stor volym som bidrar till en folklig förankring och tjänar som rekryteringsbas för mer utvecklade förbandsenheter

3. En frivillig försvarsorganisation motsvarande dagens Hemvärn


Internationell spets med nationell bas

Det är rimligt att Sverige skall kunna medverka i internationella insatser även om valet av insatser och syftet med vår insats kanske bör väljas med lite större eftertanke (jag har inte för avsikt att i denna motion gå närmare in på utrikespolitiska vägval utan fokuserar på ett av verktygen oavsett vilka val man gör i utrikespolitiken). Våra vassaste internationella förband kan med nödvändighet behöva ha en större stridseffekt än vad som kan uppnås med ett värnpliktsutbildade förband och därför kan det vara klokt att ha en liten stående styrka för detta ändamål. Jämte detta bör vi behålla möjligheten att sätta upp förband av frivilliga precis som vi gjort hittills även om dessa förband inte skall sättas in i de hetaste krigszonerna eller vid första insatsen i ett nytt område.

Rimligen vill vi ha så lite stående trupp som möjligt då det kostar stora summor pengar. Stående trupp är dessutom en betydligt mer offensiv militär styrka och kan ge fel signaler till omvärlden vilket på den utrikespolitiska arenan kan minska vår trovärdighet som fredssökande nationFör att klara en rimlig nivå på åtagande räcker tre mekaniserade bataljoner. En insatt, en i beredskap och i läge för avlösning och ytterligare en i reserv och/eller under fortlöpande utbildning. Av nationella skäl bör dessa förband vara baserade i Sverige med fördelning norr, mitt och syd.

De flygförband som behövs för att värna Sveriges suveränitet och att dessutom kunna medverka i internationella insatser borde kunna stanna vid åtta flygdivisioner (64 flygplan). Till detta kommer helikopterförband ytterligare än de som finns i varje mekaniserad bataljon och ett tungt flyg-transportförband för transporter inom och utom landet.

Flottans uppställning bör bestå i ett skol och ledningsfartyg, tre korvetter, 3-6 U-båtar, två minröjningsfartyg, tre stödfartyg och tre amfibiekompanier. Vilket skulle ge oss möjlighet att bevaka vårt kustområde samtidigt som vi kan medverka i någon internationell insats med flottstridskrafter.

Till detta kommer telekrigs förband, underrättelseenheter, högkvarter, sjukvårdförband och logistik.

Det är svårberäknat exakt vad detta skulle innebära i antal officerare, soldater och civilanställda men en rimlig nivå borde ligga på ca 8000 personer totalt.

Ett nationellt försvar med låg gard med möjlighet att tagga upp

Risken för en invasion synes vara liten i dagsläget. Tyvärr har historien lärt oss att när risken bedöms som minst är faran som störst och därför kan väldigt mycket ändra sig väldigt fort. För att skapa en buffert mot plötsliga förändringar, ge en rekryteringsgrund för mer avancerade delar av försvaret och göra försvaret av landet till en angelägenhet för alla behövs ett värnpliktsbaserat försvar.I en lugn period som nu kan stridseffekten på dessa förband hållas på en begränsad nivå med kort utbildning och enkla vapensystem men om omvärldsläget förändras kan dessa massförband snabbt uppgraderas med kompletteringsutbildning, längre pliktskrivning och tillförsel av mer avancerade vapensystem.

Jag föreslår ett värnpliktssystem som innebär att efter gymnasiet rycker alla in till en 70 dagars värnpliktsutbildning. Skolsystemets sommarlov skulle då vara tillräckligt vilket innebär att värnplikten inte är ett hinder för studier.Efter avslutad grundutbildning pliktskrivs man i de Nationella Skyddsstyrkorna under ett år med plikt att delta i en weekends utbildning, därefter rustar man av och kan kallas in först efter beslut av regeringen.Detta värnpliktssystem ska omfatta alla i årskullen som inte har medicinska eller sociala hinder och genomförs på annan ort än hemorten men i närområdet. Som utbildningslokaler och logement används skolorna som ändå ofta står tomma under somrarna.

Inriktningen på dessa förband skall vara att kunna utföra stationär väpnad strid i plutons ram liknande den kravspecifikation som finns på dagens Hemvärn. Fullgjord grundutbildning med goda vitsord är ett krav för att kunna ta värvning i yrkesförsvaret eller att gå med i Hemvärnet

Frivillighet med sting

Dagens Hemvärn omorganiseras till en mer avancerad form av Nationella Skyddsstyrkor som dels utvecklar förmåga att leda de plutoner som är pliktskrivna men bildar också fristående förbandsenheter med taktisk rörlighet och förmåga att samverka med de stående förbanden i händelse av angrepp mot nationen. Efter fullgjord grundutbildning kan man frivilligt välja att delta i Hemvärnet vilket innebär möjlighet till befälsutbildning, specialisering inom olika stödsystem (ex samband, logistik, stab, transport) och möjlighet att bli visstidsanställd som instruktör under sommarutbildningen av värnpliktiga.

Numerären Hemvärnssoldater/befäl minskas till ca 15 000 med möjlighet till viss flexibilitet i numerären. Hemvärnet och de pliktskrivna bildar en egen myndighet och vapengren Nationella Skyddsstyrkorna som står under ledning i kris av Högkvarteret. I samband med den omorganisation avvecklas alla övriga frivilliga försvarsorganisationers militära verksamhet och deras specialistfunktioner blir en del av Hemvärnet.

Vad kostar det här då?

Militär verksamhet tenderar att kosta en förskräcklig massa pengar mycket beroende på att man använder sig av högt specialiserad utrustning och under extrema förhållanden men eftersom det dyra försvaret skall minska och det billiga öka så blir ändå kostnaden lägre än nuvarande. En möjlig fördelning skulle kunna vara följande:

Stående styrkor (inklusive utlandsmissioner och ledning) 29,5 miljarder


De frivilliga skyddsstyrkorna (både nuvarande Hemvärn och de pliktskrivna) 2,7 miljarder


Grundutbildningssystemet 2,4 miljarderTotalkostnad 34,6 miljarder


Därför tycker jag:
Att Sverige ska införa ett värnpliktssystem omfattande alla som genomförs under en kortare tid med syfte att pliktskrivas i de Nationella Skyddsstyrkorna under en begränsad tid. Den allmänna värnplikten är också grund för rekrytering till stående styrkor och till det frivilliga Hemvärnet.

Att Hemvärnet omformas till att bli ledning och komplement till de pliktskrivna i de Nationella Skyddsstyrkorna i samma inriktning som anges i förslaget.


Att Hemvärnet blir den enda frivilliga försvarsorganisationen där all frivillig försvarsverksamhet organiseras vilket innebär att de avtalsorganisationer som idag har uppdrag att stödja försvarsmakten avvecklar sin militära verksamhet.


Att de Nationella Skyddsstyrkorna blir en egen myndighet och vapengren som står under befäl i kris av försvarsmakten.


Att Sverige inför stående styrkor i samma anda och storlek som ovan beskrivna förslag

Skydda viktiga sektorer från marknadens profithunger

Det finns en tro att marknaden kan lösa nästan alla frågor men inom vissa områden borde inte marknadens överordnande ideal om ökad vinst tillåtas.

Vissa samhällsfunktioner är för viktiga för att låta vinstintressen vara den vägledande principen. Ofta för att ett misslyckande får förödande konsekvenser men framförallt för att vi måste låta behoven styra och inte efterfrågan.

Jag har tidigare på denna blog nämnt det finansiella systemet och därmed bankväsendet som nu senast har visat sig olämpligt att lämna i marknaden händer.

Sedan tidigare är det tre områden som marknaden visat sig mindre lämpad att sköta och de är:

Vård, Skola och Omsorg

Detta har varit i huvudsak fredade områden (i Sverige) till borgerlighetens stora förtret men nu har marknaden tagit plats i Rosenbad och då ändras spelet och tyvärr hänger en del på vänsterkanten med.

Dessa tre områden är just nu väldigt intressanta för marknadens aktörer att ge sig in på dels för att det finns möjligheter till att få tillgång till skattepengar (i marknadsvärlden en nästan outsinlig källa) och dels för att det är områden som medborgarna prioriterar väldigt högt och därmed finns det litet utrymme för de folkvalda att säga nej.

När försvarsmaketen nu bantas söker man nu nya lönsamma jaktmarker och med en rik kund som inte kan säga nej till säljaren, då vankas mycket lönsamma affärer. Men då måste man få kontroll över den stora kostnadsmassan dvs. kärnverksamheten för det är där det finns pengar att hämta även om man redan tjänar miljarder på mediciner och medicinteknisk utrustning.

Den erfarenhet som finns från privata aktörer inom dessa områden är högre kostnader, sämre innehåll och minskad insyn i verksamheten. Det enda som finns på plussidan, om det nu är en sådan, är att privata företag har en tuffare och rakare inställning till sina anställda vilket gör att de får ut lite mer effekt, åtminstone kortsiktigt. Är du inte lönsam så försvinner du men tjänar du pengar till företaget kan du bli belönad.

Jag skulle önska att vi kunde bestämma oss för att kärnverksamheterna inom dessa områden ställs utanför marknaden och drivs och finansieras genom det allmänna. Med kärnverksamhet menar jag huvudverksamheterna som Slutenvård, Primärvård, Undervisning och Omvårdnad.

Däremot ser jag inga större problem med att maten i skolan kan levereras av en privat restaurang eller att städningen kan skötas av ett städbolag. Här kan det vara de rent ekonomiska realiteterna som kan vara avgörande vilket som är klokast. I teorin borde det nästan alltid bli billigare att göra det i egen regi än att lägga ut det till någon som också skall lägga på vinst på priset. Bara man har en tillräckligt stor volym. Så på sikt är jag inte orolig för vem som kommer att driva verksamheten och tills detta blivit uppenbart så är det ok att det finns några privata aktörer som får prova på att leverera kringverksamhet. Ett misslyckande från marknaden får inte större konsekvenser än att barnen blir hungriga någon dag tills entrebrenören blivit utbytt. I vården skulle motsvarande misslyckande leda till förlängt lidande och i värsta fall dödsfall.

Det finns också områden inom kärnverksamheten där det inte är rationellt att bygga upp en egen kompetens som ex. plastikkirurgi där fylligare läppar och större tuttar uppenbarligen efterfrågas i en sådan omfattning att man gott och väl kan försörja sig på detta. I de fall denna typ av ingrepp behövs av medicinska skäl (ex. rekonstruktion efter olyckor eller omfattande kirugiska ingrepp) är det naturligtvis lämpligare att köpa in tjänsten för den enskilda patienten än att ha stående plastikkirurger som inte har något att göra under större delen av året.

Vissa andra områden i samhället som behöver hanteras utifrån behov är vägar och järnvägar som samhället redan äger men varför är en viss typ av transporter viktigare än andra? Idag är vi nästan helt beroende av Internet och därför borde rimligen även infrastrukturen för denna ägas av samhället och även mobiltelefonnätet. Det är ju närmast löjeväckande att flera bolag sätter upp mobilmaster på samma ställe istället för att ett verk ställer upp en mast och sedan får alla leverantörer av tjänsterna hyra in sig. På så sätt skulle vi för samma kostnad får mycket bättre täckning. Järnvägens olika aktörer skrämmer dock lite inom detta område men att öka mängden möjliga telefonlinjer är enklare än att bygga ny järnväg när många vill åka på samma sträcka.

Slutligen har vi kraftproduktionen. Här är ett område som har avreglerats och vad blev det för resultat av det? Högre priser!

Konkurrens skall ju sänka priserna enligt marknadens principer säger man ju. Eller hur, det förutsätter ju att det finns ett överskott av energi men i en globaliserad (nåja regionaliserad) elmarknad så är det ju priset på den dyraste kWh som styr priset. I verkligheten innebär det att vi i Sverige byggt upp en kraftindustri med våra naturtillgångar och sedan får vi betala priser som ligger i linje med vad man betalar i Tyskland som eldar med kol. Inte bara det att det blir dyrt för oss som har ett kallt och mörkt klimat men det leder också till något lägre priser i Tyskland vilket leder till att omställningen till bättre energikällor än fossilkraft dröjer ytterligeare lite till. Inte så smart kan man tycka.

Jag tror att det vore bra om vi hade ett verksägande av mer kraftproduktion och inte som nu i både privata bolag och i statligt ägda bolag. För att på det sättet kunna styra utvecklingen av energipriserna och produktionsutvecklingen utifrån våra egna behov och önskemål. Sen har jag inget emot att man startar företag eller föreningar som säljer förnyelsebar energi men det kanske är där vi skall låta marknaden verka i samverkan med statlig kraftproduktion. Det som är kritiskt och farligt det sköter vi i samhällets regi och det som är positivt och mindre avgörande det får marknaden pyssla med.

Går det åt pipsvängen med ett kärnkraftverk så inte är det bolaget som äger det som kommer att betala utan det kommer att ramla över på skattebetalarna när företaget gått i konkurs.

Marknaden har trots all bara ett mål: Mesta möjliga vinst till minsta möjliga kostnad.
Är det en bra princip när man skall driva ett kärnkraftverk, ett sjukhus eller en skola?
Jag tycker inte det.

Har glorian halkat på sned nu Borg

Det funkar inte att säga en sak och göra en annan.
Man kan inte fördömma bonusar och sedan medverka till att de höjs då blir man inte trovärdig.

Nu sprack fasaden.

I grund och botten är Moderaterna samma högerparti som förut bara lite snyggare förpackat.
Stora budgetunderskot, försämrade villkor för de som har det tuffast och sänkta skatter för de som har det bäst känner vi igen.

Nu är det väl bara att vänta på att Riksbanken höjer räntan till 700%....

Marknaden verkar inte kunna hantera banksystemet

Vi har nu under en tid sett bank efter bank som har stora problem. Det kan väl frankt sägas att banksystemet har kollapsat och stater runt om i världen får nu rycka in för att inte hela det finansiella systemet skall rasa samman.

Marknaden klarade alltså inte av att hantera marknadsekonomins grundfundament, banksystemet.
Jag är inte särskilt imponerad av något som marknaden lyckas åstadkomma annat än att det finns många saker för oss rika att köpa och dessutom i en helt otrolig mångfald.
Det är ju det enda marknaden är bra på, att möta efterfrågan på marknaden.
Men efterfrågan får inte sammanblandas med behov för det är inte nödvändigtvis samma sak.

Behovet i samhället är att ha ett finansiellt system som gör att vi kan göra investeringar för framtiden och möjliggöra aktiviteter nu som vi betalar senare som att ex. bygga hus eller köpa nya maskiner. Det finns inget verkligt behov i samhället att tjäna pengar på spekulationer och lotteriverksamhet inom bankvärlden men en efterfrågan javisst. Det är ju lättförtjänta pengar.

Om kapital är ackumulerat arbete så måste det rimligtvis ske ett arbete för det kapital som skapats men det arbetet har ännu inte skett och bubblan sprack när man började inse att det arbete som det skapade kapitalet motsvarade kommer inte att kunna utföras inom rimlig tid.
Bang och kapitalet på börsen blev 40% mindre.

Det finasiella systemet är viktigt för samhället för om inte det funkar så måste vi börja med byteshandel igen och det är inte särskilt effektivt. Min uppfattning är att det finansiella systemet är för viktigt att överlåta åt marknaden.

Det är sannolikt dags att enbart ha spar- och investeringsbanker i statens regi och förbjuda privat bankverksamhet för annat än begränsade konsumtionskrediter. Det kan i alla fall inte bli sämre än nuvarande banker.