Vissa samhällsfunktioner är för viktiga för att låta vinstintressen vara den vägledande principen. Ofta för att ett misslyckande får förödande konsekvenser men framförallt för att vi måste låta behoven styra och inte efterfrågan.
Jag har tidigare på denna blog nämnt det finansiella systemet och därmed bankväsendet som nu senast har visat sig olämpligt att lämna i marknaden händer.
Sedan tidigare är det tre områden som marknaden visat sig mindre lämpad att sköta och de är:
Vård, Skola och Omsorg
Detta har varit i huvudsak fredade områden (i Sverige) till borgerlighetens stora förtret men nu har marknaden tagit plats i Rosenbad och då ändras spelet och tyvärr hänger en del på vänsterkanten med.
Dessa tre områden är just nu väldigt intressanta för marknadens aktörer att ge sig in på dels för att det finns möjligheter till att få tillgång till skattepengar (i marknadsvärlden en nästan outsinlig källa) och dels för att det är områden som medborgarna prioriterar väldigt högt och därmed finns det litet utrymme för de folkvalda att säga nej.
När försvarsmaketen nu bantas söker man nu nya lönsamma jaktmarker och med en rik kund som inte kan säga nej till säljaren, då vankas mycket lönsamma affärer. Men då måste man få kontroll över den stora kostnadsmassan dvs. kärnverksamheten för det är där det finns pengar att hämta även om man redan tjänar miljarder på mediciner och medicinteknisk utrustning.
Den erfarenhet som finns från privata aktörer inom dessa områden är högre kostnader, sämre innehåll och minskad insyn i verksamheten. Det enda som finns på plussidan, om det nu är en sådan, är att privata företag har en tuffare och rakare inställning till sina anställda vilket gör att de får ut lite mer effekt, åtminstone kortsiktigt. Är du inte lönsam så försvinner du men tjänar du pengar till företaget kan du bli belönad.
Jag skulle önska att vi kunde bestämma oss för att kärnverksamheterna inom dessa områden ställs utanför marknaden och drivs och finansieras genom det allmänna. Med kärnverksamhet menar jag huvudverksamheterna som Slutenvård, Primärvård, Undervisning och Omvårdnad.
Däremot ser jag inga större problem med att maten i skolan kan levereras av en privat restaurang eller att städningen kan skötas av ett städbolag. Här kan det vara de rent ekonomiska realiteterna som kan vara avgörande vilket som är klokast. I teorin borde det nästan alltid bli billigare att göra det i egen regi än att lägga ut det till någon som också skall lägga på vinst på priset. Bara man har en tillräckligt stor volym. Så på sikt är jag inte orolig för vem som kommer att driva verksamheten och tills detta blivit uppenbart så är det ok att det finns några privata aktörer som får prova på att leverera kringverksamhet. Ett misslyckande från marknaden får inte större konsekvenser än att barnen blir hungriga någon dag tills entrebrenören blivit utbytt. I vården skulle motsvarande misslyckande leda till förlängt lidande och i värsta fall dödsfall.
Det finns också områden inom kärnverksamheten där det inte är rationellt att bygga upp en egen kompetens som ex. plastikkirurgi där fylligare läppar och större tuttar uppenbarligen efterfrågas i en sådan omfattning att man gott och väl kan försörja sig på detta. I de fall denna typ av ingrepp behövs av medicinska skäl (ex. rekonstruktion efter olyckor eller omfattande kirugiska ingrepp) är det naturligtvis lämpligare att köpa in tjänsten för den enskilda patienten än att ha stående plastikkirurger som inte har något att göra under större delen av året.
Vissa andra områden i samhället som behöver hanteras utifrån behov är vägar och järnvägar som samhället redan äger men varför är en viss typ av transporter viktigare än andra? Idag är vi nästan helt beroende av Internet och därför borde rimligen även infrastrukturen för denna ägas av samhället och även mobiltelefonnätet. Det är ju närmast löjeväckande att flera bolag sätter upp mobilmaster på samma ställe istället för att ett verk ställer upp en mast och sedan får alla leverantörer av tjänsterna hyra in sig. På så sätt skulle vi för samma kostnad får mycket bättre täckning. Järnvägens olika aktörer skrämmer dock lite inom detta område men att öka mängden möjliga telefonlinjer är enklare än att bygga ny järnväg när många vill åka på samma sträcka.
Slutligen har vi kraftproduktionen. Här är ett område som har avreglerats och vad blev det för resultat av det? Högre priser!
Konkurrens skall ju sänka priserna enligt marknadens principer säger man ju. Eller hur, det förutsätter ju att det finns ett överskott av energi men i en globaliserad (nåja regionaliserad) elmarknad så är det ju priset på den dyraste kWh som styr priset. I verkligheten innebär det att vi i Sverige byggt upp en kraftindustri med våra naturtillgångar och sedan får vi betala priser som ligger i linje med vad man betalar i Tyskland som eldar med kol. Inte bara det att det blir dyrt för oss som har ett kallt och mörkt klimat men det leder också till något lägre priser i Tyskland vilket leder till att omställningen till bättre energikällor än fossilkraft dröjer ytterligeare lite till. Inte så smart kan man tycka.
Jag tror att det vore bra om vi hade ett verksägande av mer kraftproduktion och inte som nu i både privata bolag och i statligt ägda bolag. För att på det sättet kunna styra utvecklingen av energipriserna och produktionsutvecklingen utifrån våra egna behov och önskemål. Sen har jag inget emot att man startar företag eller föreningar som säljer förnyelsebar energi men det kanske är där vi skall låta marknaden verka i samverkan med statlig kraftproduktion. Det som är kritiskt och farligt det sköter vi i samhällets regi och det som är positivt och mindre avgörande det får marknaden pyssla med.
Går det åt pipsvängen med ett kärnkraftverk så inte är det bolaget som äger det som kommer att betala utan det kommer att ramla över på skattebetalarna när företaget gått i konkurs.
Marknaden har trots all bara ett mål: Mesta möjliga vinst till minsta möjliga kostnad.
Är det en bra princip när man skall driva ett kärnkraftverk, ett sjukhus eller en skola?
Jag tycker inte det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar