Klimatet väntar inte på kapitalet

Det verkar finnas en tro att marknaden ska ta ansvar för en ansvarsfull klimatpolitik? Hur skulle det vara möjligt om alla incitament stödjer utsugning, exploatering och kortsiktiga vinster?

Det finns bara en väg till en bättre klimatpolitik: Regleringar.

Lagstiftaren måste vara stenhård och vi som medborgare måste acceptera omfattande förändringar i vår livsföring, främst på kort sikt men kanske också för alltid.

Glöm marknaden den kan inte hantera klimatproblemen och har ingen lösning men med rätt styrning kan marknaden naturligtvis organisera distributionen av de varor och tjänster som är acceptabla för klimatet och miljön.

Fossilbränslen måste bort och det är snabbt

Befolkningen i världen måste minska

Konsumtionen av kött reduceras

Det första är en fråga om teknikutveckling och investeringar. I mångt och mycket finns redan tekniken, det som saknas är viljan att göra något åt utvecklingen.

1000-tals miljarder kunde skrapas fram på kort tid för att stabilisera det finansiella systemet nu gäller det att stabilisera vår värld. Vill vi så går det, men det är inte gratis.

Befolkningsutvecklingen är mycket märklig för i västvärlden vill vi bli fler och i utvecklingsländerna blir man det. Religiösa föreställningar och tron att många barn är lösningen på familjens försörjning (och sannolikt är det också ibland) leder till att befolkningen i de allra fattigaste länderna växer kontinuerligt. Så kan det inte fortsätta. Fler människor kräver mer mat och mer energi vilket leder till användande av metoder som rullar utvecklingen åt fel håll.

Världssamfundet måste ta strid med religiösa och kulturella uppfattningar om att ohejdat barnafödande är något som ska uppmuntras. Preventivmedel måste bli tillgängliga i hela världen och sexualupplysning lag i alla skolor. Det är sannolikt ingen enkel uppgift men alternativet kommer annars att landa i att blodiga krig avlöser varandra för att tillskansa sig tillgång till de knappa resurser som finns.
Jag vet inte om en oerhört tuff politik för stark barnbegränsning är värre än att skapa grogrund för ändlösa konflikter med miljontals offer. Hittills har dock tongångarna varit sådana.


Vi äter mycket kött, alltför mycket kött. Tro inget annat, jag älskar kött och äter stora mängder. Men jag inser samtidigt att kött är ett väldigt ineffektivt sätt att använda odlingsareal för att producera mat. Det går åt väldigt mycket åker och dessutom producerar köttdjuren avfall av olika slag som är skadliga för vår miljö.

Ska vi klara en ökande befolkning måste vi använda mer mark till produktion av mat och då funkar det inte i längden att vi äter så stora mängder kött.

Vi måste minska ner köttkonsumtionen. Matlagningen måste gå över till mer vegetariska rätter och kött bli en lyxvara som konsumeras vid några få tillfällen per månad. Här har vi i väst mycket att lära av de länder vi kallar utvecklingsländer. Om det inte funkar med frivilliga åtaganden så varför inte införa ransoneringskort och reglerad produktion.


Byt bil till så energisnål som du kan
Skaffa inte många barn
Käka mindre kött

Om inte för din egen skull så för dina barn och barnbarn, jag ska försöka men på den sista punkten kommer jag att ha problem.

EU-parlamentet den nya Riksdagen

Den ideologiska debatten i Sverige har tidigare främst förts på en nationell nivå där riksdagen varit det forum som hanterat de ideologiska vägvalen i politiken.
Med medlemskapet i EU och ett ökat inflytande för EU-parlamentet börjar det alltmer kännas som att det är den nivån som hanterar de ideologiska frågorna.

Under en alltför lång tid har den politiska debatten om de ideologiska vägvalen fokuserat på de nationella besluten men om EU påverkar alltfler beslut och direktiv från EU sedan blir lag i Sverige har den verkliga ideologiska plattformen flyttat till Bryssel.

Vänstern har alltför länge diskuterat för och emot EU vilket gett utrymme för konservativa krafter och numer också alltfler fascistiska krafter att få utrymme på Europa arenan. Detta måste få ett slut.
Det finns inte möjlighet att hantera de viktiga frågorna på ett nationellt plan ens om man är en stor nation som Tyskland eller Storbritanien. Klimatfrågorna stannar inte vid gränsen, kunskap rör sig fritt över världen, industriproduktion flyttar enkelt till länder var som helst i världen, kapitalet är sedan länge internationellt, arbetslösheten är hög i hela europa och flyktingar flyr bort från förtryck och ekonimskt armod till europas alla länder.

De sunda krafterna inom vänstern och mitten i Europa behöver nu fundera över en politik som kan få stöd för utveckling och framtidstro istället för de konservativa krafternas hot och skrämsel vision.
Det måste vara frågor som är relevanta och känns igen av det stora flertalet väljare och det måste vara ideologisk spänst som tar sikte på en bättre värld och inte bara att bevara det som finns idag. Svåra frågor måste tas upp och verkligen diskuteras och en del heliga kor behöver sannolikt offras på vägen.

EU-parlamentet är den arena där vi måste börja med formulerandet av vår politik. Om vi börjar på nationell nivå kommer vi tvingas till att hela tiden backa in i nya beslut från EU.
Precis som Riksdagen många gånger sätter ramarna för kommunernas agerande sätter nu EU ramarna för nationens agerande. EU-parlamentet är därmed den nya Riksdagen.

Några tankar om vad som måste ske

- Europa måste ställa om till ett klimatneutralt samhälle byggt på högteknologisk utveckling och inte genom återgång till ett agrarsamhälle. Det måste börja nu med målsättning att vara genomfört inom överskådlig tid. Det kommer att kosta men det finns inget alternativ om vi tror på en morgondag. Dessutom kommer det sannolikt bli ett bättre samhälle att leva i och inte bara ett sätt att överleva. Förödelsen efter andra världskrigen var inte bara av ondo det gav en

- Europas stater måste knytas närmare varandra genom gemensamma utbildnings- och forskningsprogram, vägar(för miljövänliga bilar vilket kanske kräver ett annat tänk) och järnvägar, utbyte och gemensam lagstiftning inom fler områden. Det sociala välfärdsperspektivet måste vara ledstjärnan inte konkurrens och utslagning.

- Det politiska samtalet på Europanivå måste öppnas upp och integreras i den vardagliga politiken. Det måste bli lika naturligt att diskutera välfärdsutveckling i europa mellan politisk aktiva i Flen och Florens som att diskutera kommunens äldreomsorg i den lokala partiorganisationen.

- Löntagarnas samarbete om villkor och förutsättningar måste fördjupas högst väsentligt för att inte löntagare ska ställas mot löntagare i en kamp om vem som kan erbjuda sitt arbete till minst kostnad och med störst hälsorisker. Det kommer sannolikt att innebära att både ge och ta men det måste bygga på rimliga och överenskomna förutsättningar. Den svenska modellen måste ersättas av en bra europeisk modell.

Det mesta av detta puttrar redan lite varstans runt om i Europa och i Sverige men det behandlas lite som en obskyr verksamhet vid sidan av det "viktiga" arbetet nationellt eller lokalt. Perspektivet måste nu vändas. Välfärdspolitiken i Sverige kommer att formas utifrån gemensamma europeiska ställningstaganden, löntagarfrågor kommer att utgå från ett europeisk perspektiv, den ekonomiska utvecklingen kommer att utgå från europas sammantagna kraft. Det är en naturlig utveckling av globaliseringen och kan inte stoppas men naturligtvis påverkas. Den nationella arenan är överspelad sedan årtionden nu är det dags att vi börjar förstå och hantera detta.

Många är rädda för att flytta mer makt till EU, det är jag också om EU kommer att styras av katolska fundamentalister, extrema kapitalister och brunsvarta fascister. Men ett EU styrt av värderingar från vänstern-mitten i politiken och gärna med starka gröna inslag kan skapa ett europa som är bättre att leva i för alla. Ett sånt europa välkomnar jag med öppna armar!

Nu har vi fem år på oss att formulera tankar, visioner, plattformar och koallitioner inom vänstern-mitten för att ordentligt flytta politiken åt vänster.
Den svenska blockpolitiken i Riksdagen får inte bli ett hinder för samarbete mellan mitten och vänstern i EU.
För din och min skull och för Europas skull.