Vi måste förlänga vår politik

Det ser ut som om svenska folket tycker att vi ska fortsätta fyra år med fler skattesänkningar för de som har det bäst och färre satsningar på välfärden.

Dessutom har det nationalistiska partiet SD kommit in i riksdagen. Jag läste Aftonbladets artikel om varför SD nått framgångar som jag tycker på ett hyggligt sätt förklarar den bakomliggande processen.

Det är faktiskt korrekt att säga att både Socialdemokratin men framförallt Moderaterna har skapat denna situation. Genom att låta välfärdsproblem bestå eller växa samtidigt som man sänker skatterna för de som har det hyggligt och därtill inte gör något radikalt åt en bestående hög arbetslöshet så bygger man upp en känsla av att det finns stora problem att vänta för den som befinner sig i en utsatt situation.

Om man samtidigt tar emot stora grupper människor som har en väsentligt annorlunda kultur än vad den infödde svensken har och dessa har små om ens några möjligheter att finna sig en försörjning så ger man en signal till de människor som har det tuffast att du är inte värd att satsa på men däremot så är vi beredda att satsa på de som kommer hit från andra länder och som du inte kan identifiera dig i.

Om inte en sådan signalering ger utslag i extremnationalism så bör man bli förvånad. Mao. så är SDs intåg i Riksdagen en naturlig konsekvens av dåliga politikiska prioriteringar och inte nödvändigtvis ett tecken på växande rasism/islamofobi/främlingsfientlighet.

Om inte det politiska etablisemanget bryr sig om de som är mest utsatta kan man inte förvänta sig att de ska bry sig om det politiska etablisemanget. Det enda som då återstår i en demokrati är att rösta med fötterna.

Jag tror dessutom att den ökning som skett för Moderaterna kan ha samma grund men paradoxalt nog så väljer de som tycker att signalerna är fel att gå till de som vill göra än mindre åt problemet. Men jag tror att det är en medveten eller undermedveten signal att man inte är nöjd med prioritetsordningen i befolkningsgrupperna.

Det skulle kunna uttryckas ungefär som:
Gärna solidaritet med människor från andra länder som är utsatta men först solidaritet med våra egna som är utsatta, om inte samhället prioriterar tydligt på det viset så vill jag inte betala mer till samhället.

Alliansen i Sverige har egentligen inget koncept som bryter detta och har heller inget skäl att ha det för en fortsatt utveckling i nuvarande riktning kommer att leda till att fler och fler vill skydda sin egen situation och då kommer man om man har det någorlunda bra att rösta på den som ger mig själv mer kvar, vilket vanligtvis är Moderaterna. Alla vet att folk kan bli sjuka eller arbetslösa men det händer andra och inte mig själv. Gammal kommer man dock att bli själv och då vill man ha pengar kvarför att kunna ha så kul som möjligt. Du kan uppleva dig tvingad att bli din egen lyckas smed.

De rödgröna har däremot ett koncept som skulle kunna angripa problemet men som jag ser det så var problemet i denna valrörelse att vi inte levererade en lösning som höll ihop hela vägen.

Låt oss ta något exempel:

Vi har drygt 400-tusen arbetslösa och vi rödgröna ville skapa 100-tusen jobb och praktikplatser. Tycker vi att det är ok att 300-tusen fortsätter att vara utan jobb? Solidaritet kräver att man tror att det löser ett problem inte att det hjälper folk att svälta lite långsammare. Naturligtvis skulle vi haft en idé om hur vi ska skapa 500-tusen jobb så att ingen behöver vara arbetslös även om det kan innebära lite mindre kvar i plånboken för de som redan har jobb.

Vi om några borde haft det som ett tydligt uttalat mål och pekat på hur vi ska ta oss dit. Nu blev alliansens skattesänkningar lösningen även om alla som funderar lite mer över politik än vanligt folk inser att sänkta skatter i sig inte skapar så många nya jobb utan det är kraftiga lönesänkningar som möjligen skulle kunan leda till fler jobb men effekten av det är också ytterligare fördjupade klyftor och en kraftigt försämrad välfärd för stora grupper i samhället, långt fler än de 400-tusen arbetslösa.

Vi pratade om de 25-33 000 jobben som försvunnit i välfärdssektorn som vi ville få tillbaka genom att stoppa in mer statliga medel. Men det är ju bara att komma tillbaka till en nivå som väldigt många tyckte var för dålig och som man i många fall ville förbättra genom privatiseringar. Vi skulle ha målat upp en bild av vår vision av vård, skola och omsorg där vi ska skapa världens bästa skola, en vård som kan möta de behov som finns med vård i världsklass och en omsorg som både ger brukaren tryghet men också deras anhöriga och andra ro. För detta skulle vi begära medborgarnas mandat att föra en politik som leder oss dit även om det innebär skattehöjningar. Om du tycker att produkten är väldigt bra är du beredd att betala men om du tycker produkten bara är halvbra så vill du inte betala alls utan behåller hellre pengarna själv och väntar på en bättre affär.

Miljöpolitiken lyckades vi inte föra in i den politiska debatten vilket var synd men jag tror att det beror på att vi var lite för återhållsamma. Höghastighetståg och höjning av skatten på bensin med 49 öre blev för tunnt. Vi lyckades inte förmedla ett hopp om att vi kunde bygga ett bättre Sverige. Supermiljöbilspremie blev betydligt konkretare som en metod att få till fler miljövänliga bilar på de svenska vägarna.

När det gäller integrationsfrågan hade vi egentligen inget svar för vi hade inte jobb åt alla att erbjuda. Vi vet att integrationen sker bäst i skolan och på jobbet (sker nästa bara där om man ska vara riktigt korrekt). Skolan gör ett mycket bra jobb även om det kan vara besvärligt när koncentrationen av barn med utländsk bakgrund blir för stor. Men integrationen på jobbet är nära nog obefintlig då få invandrare kan få jobb och de jobb de får ofta är på arbetsplatser där det redan jobbar väldigt hög andel invandrare. Här lyckades vi inte skapa ett hopp om att invandrarna ska kunna integreras i det svenska samhället utan bilden som blev oemotsagd är att allt större grupper av invandrare ska dra runt på stan utan jobb och försörjda av samhället utan att behöva göra något. Vår ideologi säger att då blir människor allienerade, socialt utslagna och hamnar i högre grad i kriminalitet. Alltså precis det som SD säger har skett och kommer att ske i allt högre grad. Självmål skulle man kunna säga.

Vi lyckades helt enkelt inte förmedla bilden av att vi kan skapa ett bättre Sverige för alla därför att vi inte visade på hur vi vill lösa samhällets problem helt och hållet. Vår förslag blev bara startskott och ansatser men det saknades fullföljande och avslut.

Sammantaget ledde detta till att grupper som delvis sympatiserar med våra idéer valde att gå till SD eller något av de borgerliga partierna eller möjligen miljöpartiet. Helt enkelt för att man inte tyckte att vi hade en färdig lösning.

Vi får därför skylla oss själva att högern växer sig starka men det beror inte huvudsakligen på att vi gjort en dålig valrörelse, haft dålig politik eller ens att våra företrädare varit dåliga utan istället handlade det om att vi hade för otydliga visioner och inte politik som löser hela dagens problem.

Lärdomen av detta borde nu vara att fundera på hur vi ska berätta om våra politiska visioner så att folk i allmänhet förstår dem och ser att vår politik kan förverkliga dem. Det innebär naturligtvis en del förändringar av politiken framförallt på hur den ska fullföljas och avslutas.

Sannolikt borde det innebära en viss radikalisering i val av politiska metoder men jag tror att det skapar ett större engagemang i både våra medlems- och väljarkårer. Då kommer samtalet igång på fikarasten, då snackar man om våra idéer på släktträffen och då blir våra idéer det som borgerligheten måste förhålla sig till och våra visioner är mycket mer bärkraftiga än både Moderaters och Sverigedemokraters.

Ställ krav på unga att ta ansvar

Något som har irriterat mig under en längre tid är att vi tar alltför lättsinningt på att ungdomar har försvunnit från politiken.

Många konstaterar att det är för få unga som är aktiva i politiken och de politiska ungdomsförbunden har blivit väldigt små mot vad det än gång var även om de verkar växa något nu igen.

Samtidigt provas det lite olika sättatt försöka involvera unga i beslut. Det är ungdomsfullmäktige och andra påhitt där unga människor ska ges möjlighet att delta i någon form av skendemokrati.

Låt oss vara hederliga mot varandra. Samhället styrs av två maktsfärer; Marknaden och Politiken och media försöker dessutom påverka opinionsläget främst inom den politiska sfären men ibland också kring marknaden.

Varje gång vi har val kan vi välja vilket flingpaket vi vill ha men påverka innehållet kan man bara göra om man är politiskt aktiv eller möjligen framgångsrik lobbyist. Det senare är ett sätt för marknaden (i vid bemärkelse) att påverka politiken.

Om vi verkligen vill att unga människor ska vara mer delaktiga i den politiska sfären så ska vi väl sträva efter att de ska vara med på riktigt och inte skapa någon forma av låtsas demokrati som de ska delta i.

Som jag ser det finns det bara ett riktigt bra sätt att få in unga i politiken och det är genom de politiska ungdomsförbunden. Där får de skolning, skapar en trygghet bland likasinnade och där sållas också ofta de bort som har extrema uppfattningar eller egentligen inte är intresserade av politik i betydelsen ta ansvar för helheten och vara med och förändra samhället för det allmännas bästa.

Istället för att satsa resurser på låtsasdemokrati så borde samhället sätta in mer resurser i de politiska ungdomsförbunden. Det krävs betydligt mer resurser idag än för 30 år sedan då man nu måste igenom det brus som finns från media och alla kommersiella utbud.

Låt ungdomar förstå att demokrati bygger på att man resonerar, argumenterar och jämkar ihop dig med andra om hur något ska göras. Man måste i varje tillfälle skapa sig makt för att förändra och den makten kommer aldrig att ges från någon utan alltid tas från den som just nu har den.

Unga människor som får i uppdrag av någon, ex. kommunen, att tycka till om något som uppdragsgivaren tycker är bra att unga tycker till om kommer ovillkorligen att bli bara ett demokratiskt alibi för att fortsätta att förvägra unga riktigt inflytande.

Här måste vi som är politiska företrädare idag bli tuffare både mot oss själva och mot ungdomarna.

Våga öppna upp de politiska partierna för öppna förutsättningslösa diskussioner om framtiden där de unga kan ta initiativ men också mötas av kloka argument där vi ömsesidigt lyssanr på varandra och försöker finna kloka lösningar.

Men ställ också krav på ungdomar att om de verkligen vill påverka en fråga så kräver det att de ger sig in i det politiska livet antingen direkt i de politiska partierna eller via deras ungdomsförbund.

Det ska inte finnas några gräddfiler in till makten för det urholkar demokratin. Det är inte ok att man ska få påverka bara för att man är ung lika lite som man ska kunan påverka bara för att man är vit, svart, sjuk, kvinna, man eller någon annan ettikettering. Påverka ska man kunna göra genom att blir aktiv, ta ställning, ta ansvar för helheten och får medborgarnas förtroende i demokratiska val där man också kan ställas till svars för de beslut man tagit.

På så sätt blir demokratin levande och viktig och kan fungera som en motvikt mot marknaden som ytterst bara gynnar egenintresset.

Jag är orolig över landets försvar

I försvarspolitiken harborgerligheten gjort en egen lösning utan att hitta blocköverskridande lösningar. Värnpliktsförsvaret skrotas och istället satsar vi på en yrkesarmé som ska kunna skickas ut på allehanda missioner utomlands.

Borta är tanken om folkförankring av försvaret.

Borta är det svenska försvarets adelsmärke i utlandstjänst "Våra soldater kan så mycket mer än bara att strida, i en värnpliktsarmé finns det rörmokare, fritidsledare, ingenjörer, barnskötare och snickare." Nu blir det unga män ock kvinnor som är toppklass på att bekämpa fiender men har begränsad förmåga att förstå och hantera vanliga människors vardag.

Borta är de militärekonomiska analyserna som säger att fienden vill ha minst tre gånger så många soldater som vi för att våga sig på ett anfall. Om vi då kan mönstra 750-tusen soldater i händelse av krig behöver motståndaren 2,2 miljoner vilket är svårt att få ihop även för en stormakt som ex Ryssland. När vi nu kan mönstar ca 40-tusen behövs bara 120-tusen för vår motståndare, det är ca 1/6 av de värnpliktiga män som Ryssland har tillgång till varje år.

Den förändrade försvarspolitiken försämrar Sveriges möjligheter att vara en signifikant aktör i FN missioner och blottar vårt land för invasion om någon stat skulle komma på den tanken även om det idag synes osannolikt. Dessutom raderar man ut den folkliga förankringen av försvaret hos befolkningen.

Det sistnämnd är särskilt oroväckande då det alltid finns skäl att ha ett litet öga på de som hanterar de yttersta våldsmedlen. Ett väl fungerande värnpliktssystem gör att landets försvar och användande av militärt våld inte blir en angelägenhet för några få utan något som på ett eller annat sätt angår alla.

Nu får vi en liten militär styrka om 10-20000 soldater som har det som sitt yrke. En del under en kortare tid om 3-4 år och andra som en karriär på många år kanske rentutav hela sitt yrkesliv. Det kommer naturligtvis skapas en kåranda inom denna grupp precis som det idag finns detta hos landets yrkesofficerare. Men tidigare har detta uppvägts av att det funnits en mycket stor grupp medborgare som har en viss militär erfarenhet.

I framtiden kommer vi bara ha soldater med yrkesmilitär bakgrund.

Men hemvärnet då säger någon. Jovisst det finns ju kvar och står för ungefär halva vårt militära försvar. Idag är det bemannat av huvudsakligen värnpliktiga som sedan frivilligt ägnar sig åt att upprätthålla en militär förmåga främst avsedd för bevakning.

I framtiden kommer detta inte att se likadant ut då det inte spottas ut npågra värnpliktiga som kan gå med i Hemvärnet utan rekryteringen kommer att ske från de som varit yrkesmilitärer och som vill fortsätta med militär verksamhet på sin fritid.

Några kommer också att utbildas direkt till hemvärnet med en form av kort utbildning. Det är dock ingen vild gissning att de med yrkeserfarenhet kommer att vara befäl och utgöra majoriteten medans de helt frivilliga kommer att vara soldater och i minoritet.

Efter något tiotal år kommer det alltså inte att finnas någon folklig förankring av försvaret. Det finns då en risk att de som fattar beslut inte egentligen vet vad de fattar beslut om (svårt att förstå militär verksamhet om du aldrig praktiskt deltagit i något som ens liknar väpnad konflikt) vilket gör att man kanske inte använder militära medel när det är rimligt eller använder militära medel när det inte är lämpligt. Det räcker inte med att ha militära rådgivare för dessa har endast det militära perspektivet. Se på USA, de använder militära medel ganska frekvent och det är inte ovanligt att höga militära ledare sedan blir politiker. Det blir helt enklet ganska svartvitt i användandet av olika medel.

Ett något mer osannolikt men trots det möjligt scenario är att den militära yrkeskåren kan tänkas utveckla politiska ambitioner. I sin enklaste form leder det till ökande militära utgifter för att hålla lugn på generalerna och i sin värsta form kan det leda till politisk utpressning från militären som i sin extrem kan innebära militärkupp.

Jag tror inte att det senare är särskilt sannolikt men däremot det förstnämnda tror jag mycket väl kan bli en realitet.

Återigen kan vi gå till USA, där pumpas det in enorma summor pengar i militärkomplexet och de är absolut en maktfaktor då inte obetydlig del av USAs ekonomi är relaterad till militär verksamhet.

När man skrev sin konstitution 1776 så insåg man problemet med att kontrollera militära makthavare. För att säkerställa att den som förfogade över försvaret inte skulle bara kunna marschera in och bestämma vad som gällde skrev man in i konstitutionen rätten för alla medborgare att äga skjutvapen.

På så vis skapade man en motkraft mot militärt maktövertagande.

I grunden ett sunt tänkande men som också har en baksida med skjutvapen som cirkulerar i samhället och används i brott och skapar olyckor.

Vi har inte samma fria vapenlagstiftning i Sverige trots detta finns det ca 2 miljoner vapen i Sverige hos 600 000 personer men det minskar något. Till det kommer illigala vapen som bedöms vara 30-40 000 st.

Möjligen kan vi fästa vår förhoppning till landets jägare för att vara en motvikt till en militärapparat med maktambitioner men det känns möjligen lite tunnt.

Jag skulle mycket hellre se att vi hade en allmän värnplikt för alla landets ungdomar som var lite kortare låt säga 3 månader. Därefter placerades man antingen i hemvärnet i två år eller så kan man om man vill satsa på en militär yrkeskarriär.

Hemvärnet är en egen myndighet parallellt med försvarsmakten

Efter två år som pliktplacerad i Hemvärnet så frigörs man från detta avtal men om man vill så kan man frivilligt fortsätta i Hemvärnet om man bedöms lämplig. Man kvitterar då ut vapen och annan utrustning förutom uniform som man har med sig från sin värnplikt.

På så vis skulle vi få en omfattande militär förmåga som kan göra motstånd över hela landet med stor numerär om än med begränsad förmåga. Hemvärnet skulle bli en tydlig moståndsarmé och dessutom hade vi förmåga till mer offensiva insatser som även kan ske utomlands.

Vi får en motkraft till yrkesförsvaret och yrkesförsvaret blir en motkraft till Hemvärnet.

Hemvärnet blir en egen myndighet vars uppgifter och utrustning regleras av deras behov och inte vad som blir över från försvaret.

Hemvärnet skulle då också tydligare kunna hantera civil beredskap om man samtidigt kopplar viss plikttjänstgöring till de som är pliktskrivna.

Låt säga att vi skulle få ca 150 000 pliktskriva över tid och ca 50 000 frivilliga så innebär det en väpnat styrka på 200 000 soldater som kan mobiliseras på kort tid. Militärekonomiskt innebär det att motståndaren då behöver ca 600 000 soldater för ett lyckat väpnat angrepp vilket är en rejäl styrka även för en stormakt. Till det kommer avancerade väpnade styrkor på ca 10-20- tusen som tekniskt och utbildningsmässigt ska kunna mäta sig med vilken stormakt som helst.

Ett sådant försvar skulle både vara folkförankrat och ha betydande effekt och sannolikt inte så särskilt dyrt heller.

Det kan finnas anledning att ändra den inslagna vägen mot ett yrkesförsvar.