Jag är orolig över landets försvar

I försvarspolitiken harborgerligheten gjort en egen lösning utan att hitta blocköverskridande lösningar. Värnpliktsförsvaret skrotas och istället satsar vi på en yrkesarmé som ska kunna skickas ut på allehanda missioner utomlands.

Borta är tanken om folkförankring av försvaret.

Borta är det svenska försvarets adelsmärke i utlandstjänst "Våra soldater kan så mycket mer än bara att strida, i en värnpliktsarmé finns det rörmokare, fritidsledare, ingenjörer, barnskötare och snickare." Nu blir det unga män ock kvinnor som är toppklass på att bekämpa fiender men har begränsad förmåga att förstå och hantera vanliga människors vardag.

Borta är de militärekonomiska analyserna som säger att fienden vill ha minst tre gånger så många soldater som vi för att våga sig på ett anfall. Om vi då kan mönstra 750-tusen soldater i händelse av krig behöver motståndaren 2,2 miljoner vilket är svårt att få ihop även för en stormakt som ex Ryssland. När vi nu kan mönstar ca 40-tusen behövs bara 120-tusen för vår motståndare, det är ca 1/6 av de värnpliktiga män som Ryssland har tillgång till varje år.

Den förändrade försvarspolitiken försämrar Sveriges möjligheter att vara en signifikant aktör i FN missioner och blottar vårt land för invasion om någon stat skulle komma på den tanken även om det idag synes osannolikt. Dessutom raderar man ut den folkliga förankringen av försvaret hos befolkningen.

Det sistnämnd är särskilt oroväckande då det alltid finns skäl att ha ett litet öga på de som hanterar de yttersta våldsmedlen. Ett väl fungerande värnpliktssystem gör att landets försvar och användande av militärt våld inte blir en angelägenhet för några få utan något som på ett eller annat sätt angår alla.

Nu får vi en liten militär styrka om 10-20000 soldater som har det som sitt yrke. En del under en kortare tid om 3-4 år och andra som en karriär på många år kanske rentutav hela sitt yrkesliv. Det kommer naturligtvis skapas en kåranda inom denna grupp precis som det idag finns detta hos landets yrkesofficerare. Men tidigare har detta uppvägts av att det funnits en mycket stor grupp medborgare som har en viss militär erfarenhet.

I framtiden kommer vi bara ha soldater med yrkesmilitär bakgrund.

Men hemvärnet då säger någon. Jovisst det finns ju kvar och står för ungefär halva vårt militära försvar. Idag är det bemannat av huvudsakligen värnpliktiga som sedan frivilligt ägnar sig åt att upprätthålla en militär förmåga främst avsedd för bevakning.

I framtiden kommer detta inte att se likadant ut då det inte spottas ut npågra värnpliktiga som kan gå med i Hemvärnet utan rekryteringen kommer att ske från de som varit yrkesmilitärer och som vill fortsätta med militär verksamhet på sin fritid.

Några kommer också att utbildas direkt till hemvärnet med en form av kort utbildning. Det är dock ingen vild gissning att de med yrkeserfarenhet kommer att vara befäl och utgöra majoriteten medans de helt frivilliga kommer att vara soldater och i minoritet.

Efter något tiotal år kommer det alltså inte att finnas någon folklig förankring av försvaret. Det finns då en risk att de som fattar beslut inte egentligen vet vad de fattar beslut om (svårt att förstå militär verksamhet om du aldrig praktiskt deltagit i något som ens liknar väpnad konflikt) vilket gör att man kanske inte använder militära medel när det är rimligt eller använder militära medel när det inte är lämpligt. Det räcker inte med att ha militära rådgivare för dessa har endast det militära perspektivet. Se på USA, de använder militära medel ganska frekvent och det är inte ovanligt att höga militära ledare sedan blir politiker. Det blir helt enklet ganska svartvitt i användandet av olika medel.

Ett något mer osannolikt men trots det möjligt scenario är att den militära yrkeskåren kan tänkas utveckla politiska ambitioner. I sin enklaste form leder det till ökande militära utgifter för att hålla lugn på generalerna och i sin värsta form kan det leda till politisk utpressning från militären som i sin extrem kan innebära militärkupp.

Jag tror inte att det senare är särskilt sannolikt men däremot det förstnämnda tror jag mycket väl kan bli en realitet.

Återigen kan vi gå till USA, där pumpas det in enorma summor pengar i militärkomplexet och de är absolut en maktfaktor då inte obetydlig del av USAs ekonomi är relaterad till militär verksamhet.

När man skrev sin konstitution 1776 så insåg man problemet med att kontrollera militära makthavare. För att säkerställa att den som förfogade över försvaret inte skulle bara kunna marschera in och bestämma vad som gällde skrev man in i konstitutionen rätten för alla medborgare att äga skjutvapen.

På så vis skapade man en motkraft mot militärt maktövertagande.

I grunden ett sunt tänkande men som också har en baksida med skjutvapen som cirkulerar i samhället och används i brott och skapar olyckor.

Vi har inte samma fria vapenlagstiftning i Sverige trots detta finns det ca 2 miljoner vapen i Sverige hos 600 000 personer men det minskar något. Till det kommer illigala vapen som bedöms vara 30-40 000 st.

Möjligen kan vi fästa vår förhoppning till landets jägare för att vara en motvikt till en militärapparat med maktambitioner men det känns möjligen lite tunnt.

Jag skulle mycket hellre se att vi hade en allmän värnplikt för alla landets ungdomar som var lite kortare låt säga 3 månader. Därefter placerades man antingen i hemvärnet i två år eller så kan man om man vill satsa på en militär yrkeskarriär.

Hemvärnet är en egen myndighet parallellt med försvarsmakten

Efter två år som pliktplacerad i Hemvärnet så frigörs man från detta avtal men om man vill så kan man frivilligt fortsätta i Hemvärnet om man bedöms lämplig. Man kvitterar då ut vapen och annan utrustning förutom uniform som man har med sig från sin värnplikt.

På så vis skulle vi få en omfattande militär förmåga som kan göra motstånd över hela landet med stor numerär om än med begränsad förmåga. Hemvärnet skulle bli en tydlig moståndsarmé och dessutom hade vi förmåga till mer offensiva insatser som även kan ske utomlands.

Vi får en motkraft till yrkesförsvaret och yrkesförsvaret blir en motkraft till Hemvärnet.

Hemvärnet blir en egen myndighet vars uppgifter och utrustning regleras av deras behov och inte vad som blir över från försvaret.

Hemvärnet skulle då också tydligare kunna hantera civil beredskap om man samtidigt kopplar viss plikttjänstgöring till de som är pliktskrivna.

Låt säga att vi skulle få ca 150 000 pliktskriva över tid och ca 50 000 frivilliga så innebär det en väpnat styrka på 200 000 soldater som kan mobiliseras på kort tid. Militärekonomiskt innebär det att motståndaren då behöver ca 600 000 soldater för ett lyckat väpnat angrepp vilket är en rejäl styrka även för en stormakt. Till det kommer avancerade väpnade styrkor på ca 10-20- tusen som tekniskt och utbildningsmässigt ska kunna mäta sig med vilken stormakt som helst.

Ett sådant försvar skulle både vara folkförankrat och ha betydande effekt och sannolikt inte så särskilt dyrt heller.

Det kan finnas anledning att ändra den inslagna vägen mot ett yrkesförsvar.