Vi måste förlänga vår politik

Det ser ut som om svenska folket tycker att vi ska fortsätta fyra år med fler skattesänkningar för de som har det bäst och färre satsningar på välfärden.

Dessutom har det nationalistiska partiet SD kommit in i riksdagen. Jag läste Aftonbladets artikel om varför SD nått framgångar som jag tycker på ett hyggligt sätt förklarar den bakomliggande processen.

Det är faktiskt korrekt att säga att både Socialdemokratin men framförallt Moderaterna har skapat denna situation. Genom att låta välfärdsproblem bestå eller växa samtidigt som man sänker skatterna för de som har det hyggligt och därtill inte gör något radikalt åt en bestående hög arbetslöshet så bygger man upp en känsla av att det finns stora problem att vänta för den som befinner sig i en utsatt situation.

Om man samtidigt tar emot stora grupper människor som har en väsentligt annorlunda kultur än vad den infödde svensken har och dessa har små om ens några möjligheter att finna sig en försörjning så ger man en signal till de människor som har det tuffast att du är inte värd att satsa på men däremot så är vi beredda att satsa på de som kommer hit från andra länder och som du inte kan identifiera dig i.

Om inte en sådan signalering ger utslag i extremnationalism så bör man bli förvånad. Mao. så är SDs intåg i Riksdagen en naturlig konsekvens av dåliga politikiska prioriteringar och inte nödvändigtvis ett tecken på växande rasism/islamofobi/främlingsfientlighet.

Om inte det politiska etablisemanget bryr sig om de som är mest utsatta kan man inte förvänta sig att de ska bry sig om det politiska etablisemanget. Det enda som då återstår i en demokrati är att rösta med fötterna.

Jag tror dessutom att den ökning som skett för Moderaterna kan ha samma grund men paradoxalt nog så väljer de som tycker att signalerna är fel att gå till de som vill göra än mindre åt problemet. Men jag tror att det är en medveten eller undermedveten signal att man inte är nöjd med prioritetsordningen i befolkningsgrupperna.

Det skulle kunna uttryckas ungefär som:
Gärna solidaritet med människor från andra länder som är utsatta men först solidaritet med våra egna som är utsatta, om inte samhället prioriterar tydligt på det viset så vill jag inte betala mer till samhället.

Alliansen i Sverige har egentligen inget koncept som bryter detta och har heller inget skäl att ha det för en fortsatt utveckling i nuvarande riktning kommer att leda till att fler och fler vill skydda sin egen situation och då kommer man om man har det någorlunda bra att rösta på den som ger mig själv mer kvar, vilket vanligtvis är Moderaterna. Alla vet att folk kan bli sjuka eller arbetslösa men det händer andra och inte mig själv. Gammal kommer man dock att bli själv och då vill man ha pengar kvarför att kunna ha så kul som möjligt. Du kan uppleva dig tvingad att bli din egen lyckas smed.

De rödgröna har däremot ett koncept som skulle kunna angripa problemet men som jag ser det så var problemet i denna valrörelse att vi inte levererade en lösning som höll ihop hela vägen.

Låt oss ta något exempel:

Vi har drygt 400-tusen arbetslösa och vi rödgröna ville skapa 100-tusen jobb och praktikplatser. Tycker vi att det är ok att 300-tusen fortsätter att vara utan jobb? Solidaritet kräver att man tror att det löser ett problem inte att det hjälper folk att svälta lite långsammare. Naturligtvis skulle vi haft en idé om hur vi ska skapa 500-tusen jobb så att ingen behöver vara arbetslös även om det kan innebära lite mindre kvar i plånboken för de som redan har jobb.

Vi om några borde haft det som ett tydligt uttalat mål och pekat på hur vi ska ta oss dit. Nu blev alliansens skattesänkningar lösningen även om alla som funderar lite mer över politik än vanligt folk inser att sänkta skatter i sig inte skapar så många nya jobb utan det är kraftiga lönesänkningar som möjligen skulle kunan leda till fler jobb men effekten av det är också ytterligare fördjupade klyftor och en kraftigt försämrad välfärd för stora grupper i samhället, långt fler än de 400-tusen arbetslösa.

Vi pratade om de 25-33 000 jobben som försvunnit i välfärdssektorn som vi ville få tillbaka genom att stoppa in mer statliga medel. Men det är ju bara att komma tillbaka till en nivå som väldigt många tyckte var för dålig och som man i många fall ville förbättra genom privatiseringar. Vi skulle ha målat upp en bild av vår vision av vård, skola och omsorg där vi ska skapa världens bästa skola, en vård som kan möta de behov som finns med vård i världsklass och en omsorg som både ger brukaren tryghet men också deras anhöriga och andra ro. För detta skulle vi begära medborgarnas mandat att föra en politik som leder oss dit även om det innebär skattehöjningar. Om du tycker att produkten är väldigt bra är du beredd att betala men om du tycker produkten bara är halvbra så vill du inte betala alls utan behåller hellre pengarna själv och väntar på en bättre affär.

Miljöpolitiken lyckades vi inte föra in i den politiska debatten vilket var synd men jag tror att det beror på att vi var lite för återhållsamma. Höghastighetståg och höjning av skatten på bensin med 49 öre blev för tunnt. Vi lyckades inte förmedla ett hopp om att vi kunde bygga ett bättre Sverige. Supermiljöbilspremie blev betydligt konkretare som en metod att få till fler miljövänliga bilar på de svenska vägarna.

När det gäller integrationsfrågan hade vi egentligen inget svar för vi hade inte jobb åt alla att erbjuda. Vi vet att integrationen sker bäst i skolan och på jobbet (sker nästa bara där om man ska vara riktigt korrekt). Skolan gör ett mycket bra jobb även om det kan vara besvärligt när koncentrationen av barn med utländsk bakgrund blir för stor. Men integrationen på jobbet är nära nog obefintlig då få invandrare kan få jobb och de jobb de får ofta är på arbetsplatser där det redan jobbar väldigt hög andel invandrare. Här lyckades vi inte skapa ett hopp om att invandrarna ska kunna integreras i det svenska samhället utan bilden som blev oemotsagd är att allt större grupper av invandrare ska dra runt på stan utan jobb och försörjda av samhället utan att behöva göra något. Vår ideologi säger att då blir människor allienerade, socialt utslagna och hamnar i högre grad i kriminalitet. Alltså precis det som SD säger har skett och kommer att ske i allt högre grad. Självmål skulle man kunna säga.

Vi lyckades helt enkelt inte förmedla bilden av att vi kan skapa ett bättre Sverige för alla därför att vi inte visade på hur vi vill lösa samhällets problem helt och hållet. Vår förslag blev bara startskott och ansatser men det saknades fullföljande och avslut.

Sammantaget ledde detta till att grupper som delvis sympatiserar med våra idéer valde att gå till SD eller något av de borgerliga partierna eller möjligen miljöpartiet. Helt enkelt för att man inte tyckte att vi hade en färdig lösning.

Vi får därför skylla oss själva att högern växer sig starka men det beror inte huvudsakligen på att vi gjort en dålig valrörelse, haft dålig politik eller ens att våra företrädare varit dåliga utan istället handlade det om att vi hade för otydliga visioner och inte politik som löser hela dagens problem.

Lärdomen av detta borde nu vara att fundera på hur vi ska berätta om våra politiska visioner så att folk i allmänhet förstår dem och ser att vår politik kan förverkliga dem. Det innebär naturligtvis en del förändringar av politiken framförallt på hur den ska fullföljas och avslutas.

Sannolikt borde det innebära en viss radikalisering i val av politiska metoder men jag tror att det skapar ett större engagemang i både våra medlems- och väljarkårer. Då kommer samtalet igång på fikarasten, då snackar man om våra idéer på släktträffen och då blir våra idéer det som borgerligheten måste förhålla sig till och våra visioner är mycket mer bärkraftiga än både Moderaters och Sverigedemokraters.