Är det inte märkligt?

Sverige leds av en satstminister som riskerar att bli historisk.
Historisk på det sättet att han har gått från kraftigt överskott i statsbudgeten till ett underskott på 135 miljarder på mindre än ett år genom att sänka skatterna för de som har det bäst.
Försämrat a-kassan så att arbetslösa kommer att få leva på försörjningsstöd.
Dränerat kommunerna på så mycket pengar att de får skära kraftigt i välfärden så att våra unga får sämre utbildning och våra äldre en sämre omvårdnad.
Omfördelat mer pengar från de fattigaste till de allra rikaste.
I denna katastrofpolitikernas tävling är Reinfeldt snart ikapp och förbi Carl Bildt som hittills har lett tävlingen om Sveriges värsta statsminister.

När allt detta är ställt utom allt rimligt tvivel så ökar förtroendet?!
Hur kommer det sig? Vill folk ha ett hårdare och kallare samhälle där klyftorna ökar och där den som inte är framgångsrik får betala ett dyrt pris för att några få skall få sola sig i glansen.
Jag tror inte det.
Snarare är det en form av Stockholmssyndrom på nationell skala.
I sin förtvivlan över att det ser mörkt ut så tyr man sig till den som skadar en mest, det är inte logiskt men bevisligen har det skett vid flera tillfällen både på individuell nivå såväl som på kollektiv nivå.

Moderaternas Sverige är ett sämre Sverige för de allra flesta men det kanske måste gå en liten tid till för att de allra flesta ska inse detta. När förtrollningen bryts kommer fanflykten från de Moderata leden öka påtagligt.
Förhoppningsvis är det inte för sent då för våra barn och våra gamla...

Läs artikeln om Reinfeldts opinionssiffror här: DN