När jag gick i grundskolan på 70- och 80-talet ansågs det vara viktigt att kunna språk. Själv läste jag tyska vilket jag inte tyckte var särskilt kul.
Förutom att jag hjälpligt kunnat beställa mat på någon tysk krog så har jag haft nytta av min tyska en gång när jag blev stoppad av polisen i Tyskland för att trappsteget till vår hyrda husbil inte var infällt. Jag har med andra ord haft en väldigt begränsad nytta av min tyska.
När jag gick i skolan var tyskarnas engelskautbildning begränsad och i Frankrike var det inte självklart att man lärde sig engelska. Så är det inte nu.
Men fortfarande verkar vi tycka att det är väldigt viktigt att svenska elever lär sig tyska, franska eller spanska. Så viktigt att de ska starta med det redan i årskurs sex.
De unga idag som växer upp i Europa lär sig nästan alla engelska i skolan. Den engelska jag lärt mig har jag haft oerhörd nytta av både yrkesmässigt såväl som privat och det finns ingen anledning att inte tro att dagens unga kommer att ha nytta av sina engelskakunskaper.
Frågan är om de kommer att använda sin tyska när de träffar sina kollegor/kompisar från Tyskland eller om man väljer att prata engelska? Jag vet av egen erfarenhet vilket underläge man är i om man ska föra en diskussion på motpartens modersmål om man inte själv är helt säker på detta språk. Så det verkar klokt att använda ett språk där man är lite mer på samma nivå. Jag använder alltid engelskan om det går i Tyskland för då ökar mina möjligheter att bli förstådd och att förstå.
Är det verkligen en klokt prioritering i grundskolan att alla helst ska läsa ett ytterligare språk?
Jag är inte så säker på det. Kanske är det en bättre prioritering att man förbättrar sin engelska eller om man ska titta på skoljämförelserna, sin svenska.
Om vi ändå tycker att det är klokt att barnen ska lära sig fler språk än två så kanske vi i alla fall skulle fundera på vilka språk som är klokast att lära sig. Är verkligen tyska, franska och spanska de språkområden där vi har svårast att klara oss med engelskan? Nej, så är det naturligtvis inte utan om tanken med språkundervisningen är att möjliggöra kommunikation med så många i världen som möjligt så vore det klokare att lära sig arabiska, kinesiska och ryska. Deras engelskakunskaper är i snitt sämre än tyskarnas.
Nu är ju inte skolan känd för att vara särskilt progressiv och särskilt inte under ledning av borgerliga skolpolitiker. Sedan Britt Mogård (M) skrev under läroplan 80 för 30 år sedan så har den svenska skolan präglats av borgerligt tänkande. Även om Björklund nu vill bortse från detta faktum och gärna vill skylla alla problem i skolan på tidigare sosseregeringar så är det ändå det som är fakta i målet. Skolan är präglad av borgerliga värderingar förmedlade genom läroplaner underskrivna av Britt Mogård (M) och senare Beatrice Ask (M). Nu är det folkpartisten Björklund som skriver under och inte blir det bättre med progressiviteten av det inte, tvärt om.
Tänk om vi skulle få en diskussion om skolan som tog sin utgångspunkt i vad som är viktigt att kunna. Det sägs ju vara så viktigt att vara kunskapsinriktad. Ja men bli det då!
Jag tror att språkundervisningen är ett område som skulle behöva genomlysas förutsättningslöst och ordentligt. Både vad gäller inriktning såväl som metod.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar