SNS lanserar Välfärdsjobb

Har läst delar av SNS rapport Reformer för högre sysselsättning. Det är intressant läsning på flera sätt.
Dels tycker jag att det är spännande att de kommer fram till att det är bra för både samhällsekonomin och för individen att arbetslösa istället för passiva ersättningar ska erbjudas möjligheten till ersättning mot arbete i form av det de kallar för Välfärdsjobb. Jag har i fler inlägg på denna blog pekat på samma sak och det är ju trevligt att få stöd av ett gäng professorer i nationalekonomi.

Vad de skriver kommer att ha påverkan på ledande politiker och det är därför viktigt att de pekar på det nu gällande systemet kanske inte är så bra.

Lite märkligt är det dock att konstatera att när de gör sin analys kring koppling mellan sysselsättning och ersättningssystem vid arbetlöshet inte väger in att det inte finns ett så enkelt samband som de gör gällande att om man har ett generöst ersättningssystem blir man mindre benägen att arbete.
Det vore riktigt om det var ett oreglerat system som innebar att individen kunde välja. Precis på samma sätt som det finns odelbarheter i arbetstid så är ersättningsystemet vid arbetlöshet behäftat med en rad digitala spärrar. Om du inte vill ta ett jobb så får du omdelbart betydligt mindre i ersättning och om det upprepas till slut ingen ersättning alls. Du har inte möjlighet att säga nej pga av att du tycker det är för långt utan dag och veckopendling ingår i kraven men som alternativ kan du naturligtvis flytta.

Det är dock så att för att detta ska kunna användas i praktiken så måste det finnas arbeten att testa den arbetssökandes arbetsvilja emot. Därför är det så oerhört viktigt att det finns ett utbud av arbeten att erbjuda den arbetssökande annars är det en ganska riskfri inställning att inte vilja arbeta eftersom man får ersättning ändå.
Eftersom det är fråga om en sanktion så har man också behäftat prövningen med en mängs rekvisit som ex att arbetsgivaren som har det erbjudna jobbet kan medverka i bevisningen att den arbetsssökande inte ville ha jobbet eller inte ens sökte.
Många arbetsgivare vill inte medverka i denna process vilket innebär att den arbetslöses vilja till att ta arbete inte kan prövas. Förutom detta finns det en rad administrativa krav på den som ifrågasätter så ibland är det helt enkelt för lätt att strunta i att pröva den arbetssökande vilja.

Jag har märkt den här felaktiga antagelsen förut och jag tror tyvärr att den är så etablerad att den ibland ligger till grund för beslut om a-kassenivåernas storlek.

Det är inte ett stort problem att ha generösa ersättningsnivåer i a-kassesystemet men det förutsätter att det finns jobb att erbjuda den arbetslöse och att om man inte är beredd att ta de jobb som finns omedelbart straffas hårt och skoningslöst.
Så var a-kassesystemet en gång utformat men samhället har förändrats. Okunniga och ibland konflikträdda makthavare har inte förmått att justera systemet så det anpassades till samhället utan istället gjorde man det väldigt enkelt för sig och lät bara kostnaden sjunka.
Ett bättre sätt hade varit att skapa låt oss kalla dem Välfärdsjobb som den arbetssökande kunde anvisas och dessutom följt upp det med en fungerande kontrollapparat som ovillkårligen slog ner på de som inte var beredd att jobba när de var arbetslösa.

I vilket fall som helst är det bra att tanken på att skapa jobb som alternativ till arbetslöshet kommer upp på dagordningen.

Jag blir lite bekymmrad över resonemanget kring kopplingen mellan skatter och sysselsättning och löneläge och sysselsättning. Trots att man hänvisar till en rad etablerade teorier och flera Nobelpristagare så känns det som det är väldigt "lätta" samband som man lutar sina förslag på i dessa delar. Sambnden förutsätter en rad saker som inte nödvändigtvis är så.
Ex skulle det bli fler sysselsatta om ungdomslöner var lägre hävdar man. Det är klart att om priset är väldigt lågt för att anställa en ungdom så skulle jag välja en ungdom framför en äldre även om den äldre kanske producerar mer men inte så mer som skilnaden i lön. Däremot så finns det ingen anledning att anställa fler än vad som behövs i låt säga kafét som jag driver. Jag säljer inte mer kaffe för att det jobbar fler i kafét utan då måste jag i så fall också sänka priset.
Det skapar en negativ inkomstspiral vilket i slutänden kan sluta med att jag bara byter ut äldre arbetskraft mot yngre och arbetslösheten migrerar då till andra åldersgrupper.

Nu finns det naturligtvis en obalans i vissa brascher mellan vad man skulle kunna utföra och vad man prioriterar att göra för att kostanden annars blir för hög. Men sänkningen av kostnaden för ungdomar har ju faktiskt genomförts utan märkbara effekter på sysselsättningen. Däremot har McDonalds tjänat 200 miljoner på att de redan tidigare huvudsakligen anställde ungdomar.

Sänkning av allas löner har ju provats förr (devalvering av kronan på 80-talet) och det vet vi funkar men det får också andra effekter som inte är så bra.

Jag är övertygad om att jobb kan bara marginellt skapas genom förändrade lönerstrukturer och skattejusteringar om man inte samtidigt vill ha en massa andra negativa effekter som utslagning och svårighet att klara försörjningen trots heltidsarbete. Vi kan skapa fler exportorienterade jobb om vi gör vårt arbete relativt billigare jämfört med andra länder men då får vi andra bekymmer på halsen.
Om vi verkligen vill skapa jobb i samhället så är det genom att med tvång kanalisera mer av våra gemensamma resurser till arbetsintensiva områden isamhället som huvudsakligen är för allas bästa. Vår samhällsmodell är väl rustad för att göra detta genom att ta ut skatter tillräckligt öga för att finasiera fler jobb i vård, skola och omsorg och en del andra sektorer som är gemensamma nyttigheter.
Även om det kommer att gnällas så kommer folk inte att sluta att jobba för att vi tar bort en del eller hela jobbskatteavdraget. Kommunerna har skrikande behov av mer resurser för kommande vård och omsorgsbehov och skolan har inte för mycket personal utan för lite.

Men det kommer att krävas politiker som har mod och argument att ta diskussionen om ett samhälle där fler jobbar istället som nu en hoper partier som tävlar om vem som kan sänka skatten eller öka bidragen mest.

Rapporten gör en reflektion över regeringens politik med jobbsakatta avdraget men här gör man i min mening en falaktig analys där man återigen utgår ifrån att jobba får man om man bara är tillräckligt villig att ta jobbet. Det är inte helt sant om inte samtidigt förutsättningarna att få jobb ändras. Löneläget eller kompetenskraven har ju inte förändrats bara för att man gjorde det mindre fördelaktigt att leva på a-kassa.
Sedan räddar man upp sig själva med att säga att effekterna blivit bättre om vi inte hade haft en ekonomisk kris, jasså minsann om inte om fanns.

Regeringens förda politik har misslyckats. Sveriges statsfinanser är kraftfullt försämrade och inte har det blivit särskilt fler job. Däremot har fler slagits ut och klyftorna ökar.
Nu får man ta fram de smartaste för att formulerar ny politik som i delvis är traditionell socialistpolitik med skapade jobb. Sen vill man smyga in sänkningarna av lönerna så det blir ännu större skillnader mellan de som har och de som inte har.
När det gäller ideérna om att Välfärdsjobb så har de absolut en poäng men det andra om skatter och minimilöner har prövats och verkar faktiskt inte fungera utan för de ekonomiska modellernas värld.