Här hittar du texter om sådant som jag funderar på men du hittar ingenting om mig privat



tisdag 11 januari 2011

Hur många jobbskatteavdrag till?

Statsminister Reinfeldt har nu aviserat att det troligen kommer ett jobbskatteavdrag till årskiftet 2012 och ev ett till under mandatperioden. Nu finns det alltså 4 genomförda avdrag och ytterligare två planerade. Succesivt vill regeringen sänka skatterna ännu mer för de som arbetar och mest för dem som tjänar mest.

Klyftan mellan de som arbetar och de som inte kan få ett jobb eller inte kan jobba ökar. Värdet av arbetslöshetsförsäkring och sjukförsäkring minskar därmed. Någonstans finns det en gräns när värdet är så lågt att vilken lön som helst är bättre än a-kassa och därmed ges möjlighet att inleda nästa fas; lönesänkningar.

Alla ekonomer är överens om att för att sänkningar av löneskatter ska leda till fler jobb så måste det också innebära sänkningar av lönenivåerna. Alltså det blir fler jobb om lönerna blir lägre framförallt för enklare servicejobb och de som har högre inkomster får behålla mer som de kan köpa tjänster för. Det är inget konstig i det för det är klart att fler skulle köpa ex. hushållsnära tjänster om de kostade betydligt mindre och man hade betydligt mer pengar.

Men det är ett väldigt dyrt sätt att skapa jobb för inte köper du arbetsintensiva tjänster för varje krona som du får mer i plånboken. Kanske betalar du av ett lån. Några kronor sparas till sämre tider eller till en kommande pension. För att inte tala om alla saker som kanske finns på önskelistan. Få av dessa val att använda dina ökade inkomster till skapar fler jobb och särskilt inte i Sverige.

Om det starkaste motivet verkligen var att skapa jobb vore det betydligt effektivare att använda överskottet i statens finanser till att anställa fler personer inom offentlig sektor, särskilt i de mest arbetsintensiva delarna. Där är lönerna relativt låga och nästan varje krona går direkt till utfört arbete. Offentlig sektor är arbetsintensiv och behovet av arbetskraft tydligt.

Nu är naturligtvis inte syftet med jobbskatteavdragen i första rummet att skapa fler jobb trots att man säger så, även om det inte är något som man har något emot om det skulle bli så. Viktigare är att skapa ökade klyftor i samhället för det ökar möjligheten att befästa en borgerlig heggemoni i samhället. Den ekonomiskt starke ökar sina möjligheter och den ekonomiskt svage minskar sina möjligheter att stå upp mot orättvisor och utnyttjande. Drivet tillräckligt långt så slutar de ekonomiskt svagare att tro på samhället eller att bry sig om att delta i det politiska samtalet. USA är ett exempel på den typen av utveckling. Inte mycket mer än hälften röstar och inte är det den välbeställde, högutbildade framgångsrike amerikanen som avstår utan naturligtvis de fattigaste, med lägst utbildning och som hamnat i samhällets skuggsida.
Även om Obama får anses vara radikal i amerikanska mått mätt så är han ändå i hög grad marknadsliberal. Han får dessutom otroligt tufft motstånd av en konservativ senat.

För att dra ut utvecklingslinjen något decenium så kan man säga att ännu fler jobbskatteavdrag leder till fler personer som lever på väldigt små ekonomiska resurser, minskat valdeltagande och ett permanentande av borgerlig politik.
Den moderata partiledningen består inte längre av halvt misslyckade näringslivs- eller adelsbrats med ambitioner om ett återinförande av adelssystem och rikemansklubbar. Istället är det välutbildade nyliberaler som vill skapa ett samhälle där det är stora skillnader mellan de som lyckas och de som inte lyckas så bra. Där det inte är titlar eller anor som räknas utan hur mycket pengar du har på kontot. De har insett att för att nå dit måste en majoritet ges möjligheter att växa lite för att en liten elit ska kunna växa enormt. Däremot vill man inte bära de som inte varit så framgångsrika och därför offras de arbetslösa och de sjuka på marknadsliberalismens altare.

Det är märkligt att inte de reformer som genomförts och planeras granskats hårdare utifrån ett mer långsiktigt perspektiv men det är problemet med just denna smarta strategi att små förändringar märks inte så mycket och när man väl märker vart det dragit iväg är det redan för sent. Inte heller sällan har det varit personligt trevligt för de som ändå haft möjlighet att säga i från med kraft att få lite mer i plånboken varje månad. Själv har jag med en ganska hög inkomst fått ökade ekonomiska ramar som motsvarar en rejäl utlandssemester för hela familjen under flera veckor.

Nu börjar det vara dags att vakna upp ur det ekonomiska ruset och ställa oss frågan om det är så att vi vill ha ett samhälle där stora grupper (ca 10-20%) ska ha inkomster som gör att de nätt och jämnt klarar sig och ytterligare 5-10% som är utan jobb och som inte sällan till och ifrån tvingas till att välja lite mer ljusskygga aktiviteter (svarta affärer, bidragsfusk och traditionell kriminalitet) för att klara sin försörjning.
Parallellt med detta får vi en sämre skola för de som inte har råd att lägga till pengar och en sämre vård för de som inte har råd att teckna tilläggsförsäkringar. På så vis blir fattigdomen på sikt ärftlig precis som den är i USA. Trots att många tror att det är lättare att bli en "self made man" i USA än det är i Sverige så är det faktiskt tvärt om, hitills. Den som föds fattig kommer i högre grad än i Sverige också att dö fattig.

Det första steget mot ett annat samhälle än det som den Moderatledda regeringen i Sverige vill skapa är att sätta jobben före skattesänkningar. Innan arbetslösheten är nära nog lika med noll är det inte rimligt att sänka skatten och de pengar som redan nu överförts i privat ägo skulle räcka till att skapa jobb för mer än 250 000 arbetslösa och då har jag inte räknat med några dynamiska effekter på ökade skatteinkomster på utbetalad lön, på minskade a-kassakostnader, minskade aktivitetstsstödskostnader, minskade socialbidrag eller ökad köpkraft hos arbetande framför arbetslösa. Det skulle innebära att de skattesänkningar man nu har genomföt skulle istället kunnat mer än halvera arbetslösheten. Räknar man med de dynamiska effekterna skulle arbetslösheten nära nog ha raderats bort. dessutom hade vi fått ett enormt resurstillskott i offentlig sektor som skulle ha förbättrat omvårdnaden, minskat sociala problem i ex. skolan, minskat risken för utslagning till följd av arbetslöshet och på det hela taget skapat en ökad trygghet för den som växer upp i kungariket Sverige.

För mig är det helt klart att Sveriges regering inte vill sätta folk i jobb oavsett vad de säger. En lögn är alltid en lögn hur snyggt den än berättas.
Vi behöver inga fler jobbskatteavdrag, tvärtom!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar