Jag har tidigare skrivit om PLUS som en metod att angripa problem och jag har i några andra inlägg försökt belysa vilka problem jag tycker är mest besvärliga att hantera.
Jag vill drista mig till att göra en ny lista som ett sätt för mig själv och möjligen andra att fundera över vilka utmaningar har vi framför oss. Socialdemokratin verkar just nu mer vilsen än någonsin där det både skriks efter en förnyelse av politiken och också kanske på ledargarnityret. Det första kan nog vara värt att resonera kring om inte annat för att fundera över vad det verkligen är för förnyelse som krävs. När det gäller personfrågan så tycker jag nog att problemet ligger i att lite för många är för intresserade av att promota sig själva och för lite intresserade av att verkligen lyfta fram samhällsproblemen.
Nu till problemorienteringen.
Arbetslösheten
Det är väl inte så mycket att snacka om egentligen. 8% arbetslöshet är 8% för mycket och arbetslösheten för mer sig så många andra problem. Ökade ekonomiska klyftor, social utslagning, kriminalitet, missbruk, ohälsa och främlingsfientlighet. Det måste formuleras idéer om hur vi radikalt annorlunda ska kunna få ner arbetslösheten. Nu har vi provat lite olika stimmulanser sedan början av 90-talet och endast under några månader av brinnande högkonjunktur kunde vi få ner arbetslösheten till ca 4%. Det finns en del som talar för att det skedde med finanskris som följd. Inte att vi orsakde den själva men den höga efterfrågan i världen skedde till stor del genom vansinniga lån i USA. När det blev uppdagat tvärdog ekonomin och fick startas upp igen med startkablar i form av omfattande statliga interventioner.
Klimathotet
Vi kan stoppa huvudet i sanden hur mycket vi vill men vi måste hitta ett sätt att sluta bränna fossilbränslen. Helst ska det ske utan akut död i hela den internationella ekonomin och med en likvärdig välfärdsnivå. När vi ändå ställer om så behöver vi reducera användningen av farliga kemikalier till nivåer som är långsiktigt uthålliga alternativt så måste vi kunan rena bort dem från att sippra ut i vår livsmiljö.
Den globala konkurrensen
Det kommer förr eller senare att bli problem att upprätthålla vår välfärd om vi ska konkurrera med arbetskraft som tjänar väsentligt mycket mindre än vad vi behöver för att klara oss. Förr kunde tillväxten ske genom användning av olja och andra råvaror men det finns inte så det räcker till för alla på jordklotet. Därmed sker tillväxten på bekostnad av någon annan om vi totalt sätt inte gör av med mer råvaror.
Det är inget roligt val vi står inför: Antingen så måste vi börja skydda vår ekonomi för att den ska kunna hållas uppe på nuvarande nivå eller annars får vi börja anpassa oss till att ha en levnadsstandard som närmar sig snittet i världen vilket är betydligt sämre än idag. Åtminstone om levnadsstandarden ska bygga på i huvudsak materiell tillgång. Det kommer inte handla om 100-tals år framåt utan snarare 10-tals år som denna omställning kommer att ske på.
Omfattande folkomflyttningar
Det går inte i ett längre perspektiv att människor från fattigare områden flyttar till rikare utan att de kan bidra med minst det de kostar. Vi har nu omfattande folkomflyttningar från mellanöstern och afrika till Europa och delvis USA. De som kommer därifrån har vanligtvis väldigt svårt att försörja sig vilket inte är så konstigt då man i snitt har en väsentligt sämre utbildning än genomsnittet i Europa, saknar erfarenhet av industrisamhället och har en helt annan kulturell referensram. Många av Europas stater har välfärdssytem som är generella, generösa och skattefinansierade. Dessa system klarar inte att bära bördan av mer än den egna befolkningens behov över tid. Det blir i längden omöjligt att kräva att den inhemska befolkningen ska ständigt öka sin prestation för att klara den globala konkurrensen för att sedan behöva avstå allt mer till grupper som kommer utifrån och inte kan bidra i någon högre grad.
Det är i grunden inte rasim utan handlar snarare om egen överlevnad men det är inte orimligt att det kan manifestera sig i brutal rasism och våldsam främlingsfientlighet.
Energikrisen
Klimatproblematiken är också en energikris. Det finns en omfattande energibrist om vi tar bort den fossila energiproduktionen. Stor del av vårt välstånd bygger på tillgång på billig och lättillgänglig energi. Inte minst gäller det hela transportsektorn som är helt beroende av fossila bränslen. Här saknas det verkliga alternativ men också handlingskraft att införa de möjligheter som ändå finns.
Kan vi hitta lösningar på dessa fem områden tror jag att en hel del av andra problem kommer att lösa sig självt eller om inte annat framstå som rätt hanterbara.
Nu gäller det att ta fram verktygslådan och börja snickra på lösningar och de sker naturligtvis inte bara här i Sverige men vi måste vara med och gå så långt vi bara kan.
Jag tror att den förändring som skett i samhället ligger i att problemen har blivit större och internationella vilket gör att nationella lösningar inte räcker till.
På den globala arenan tror jag dock att samma motsättningar och ideologiska fackverk kan vara användbara. Jag tror dessutom att de idéer som definerar socialismen är de enda som egentligen kan hantera hela problematiken utan omfattande konflikter.
Jämlik fördelning, reglerad marknad och gemensamt ansvar kommer absolut att krävas om vi ska nå framgång.
Andra alternativ är annars att hoppas på att man till hör de lyckliga få eller att vänja sig vid ständiga våldsamma konflikter kring de få tillgångar som finns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar