Här hittar du texter om sådant som jag funderar på men du hittar ingenting om mig privat



tisdag 24 maj 2011

Det duger inte att bara vilja peta i jorden om man ska anlägga en trädgård

Det finns ett sökande inom det socialdemokratiska partiet. Ett sökande efter ett budksap som vinner människors förtroende.
En del i detta sökande handlar om att formulera ett budskap som tilltalar väljarna för att de åter ska röst på oss. Naturligtvis vill varje parti att man ska vinna medborgarnas förtroende så man får inneha den politiska makten. Men denna del i sökandet har fått för stor betydelse.

Att vinna val för att bara inneha makten duger inte för ett parti som i längden vill få medborgarnas förtroende. Makten är bara ett medel för att uppnå mål om nödvändiga förändringar.

Jag vill ge en del kritiker delvis rätt i att socialdemokratin har bilivit för upptagen med makten. Vi har styrt och reformerat landet under en mycket lång tid och det har till slut lett till att vi blivit lite för konservativa, som en trädgårdsmästare som blivit allt för förälskad i sin egen trädgård.
Låt mig fortsätta denna trädgårsliknelse en stund.
Som goda trädgårdsmästare har vi beskurit buskar som inte blivit snygga längre och planterat lite nya när det behövdes vattnat och gödslat när så har behövts och trädgården har varit fin och välmående. Men precis som med trädgårdar så växlar önskemålen på samhället över tid.

Medborgarna har börjat efterfråga en annan stil av trädgård eller åtminstone en förnyelse. Moderaterna erbjöd sina tjänster och drog in i trädgården och radikalbeskar både den ena och den andra busken och drog ner på budgeten för både gödsel och vatten i någon snävt darwinistisk iver att de starkaste plantorna klarar sig nog. En vattnad och gödslad planta blir bara bortskämd!
Det där tilltalade en hel del, inte för det blev vackert i trädgården utan för att det börjades göras förändringar.
Precis som husägaren kan ha tolerans för att trädgården ser eländig ut när man precis anlagt den så hade man förhoppningar om något bättre när det väl växt upp och den nye trädgårdskreatören utlovade en mycket bättre trädgård när väl dennes rensning hade fått verka och under tiden kunde man ju glädjas åt insparade pengar på gödsel och vatten.

Nu har trädgårdsrensningen pågått en längre tid och det ser rätt anskrämligt ut i trädgården. Medborgaren börjar bli lite orolig över vad som ska bli resultatet av den nya trädgården. Funkar verkligen radikalbeskärningarna? Var inte skuggan från den numer radikalbeskurna busken ändå inte rätt uppskattad och de insparade pengarna på gödsel och vatten har ju ändå gått åt till det nya parasollet som ska ge skugga istället för busken.
Det har dessutom dykt upp en ny trädgårdsmästare i stan som förmedlar ett budskap om att en vacker trädgård inte uppstår genom att man slutar vattna och radikalbeskär alla buskar, det blir bara fult och dyrt i längden.

På det viset är Juholt en bra start på ett digert arbete inom socialdemokratin. Han har ett tilltal som väcker förhoppning och intresse. Men det räcker inte med bara ett bra tilltal. Det måste finnas en rejäl verktygslåda som backar upp vad som sägs.
Här återstår det en hel del att göra, för socialdemokratin behöver formulera en politik som gör att vi har goda skäl till att få människors förtroende att inneha makten.

Vi kommer inte att få tillbaka jobbet som trädgårdsmästare med att säga att vi ska återskapa den trädgård du hade tidigare för den vill inte de flesta ha tillbaka, i alla fall inte helt likadan. Men lika lite får vi tillbaka jobbet om vi utlovar samma trädgårdslösning som den nuvarande säger sig vilja skapa.

Människor vill naturligtvis ha en trädgård som känns modern och med i sin tid men som också tar med sig traditioner som fungerat väl. Att ta med sig traditioner handlar mycket om att ta med sig de delar som handlar om en stark offentlig sektor som en garant för att hela trädgården kommer att fungera och inte bli ett elände i tre hörn men prunkande i alla regnbågens färger i det fjärde hörnet. I den delen är socialdemokratin på hemmaplan om man törs lämna en del nya inslag i trädgårdsläran om konkurrens och marknadslösningar mellan växterna och hålla sig till lite mer traditionella värden.
Förnyelsen är däremot lite mer outforskat territorium.
Här handlar det sannolikt om ovana idéer om mer ekologiskt inriktade reformer. Plantera nya träd och buskar som vi aldrig tidigare skött om och kanske helt nya trädgårdselement som vi aldrig haft i vår trädgård tidigare.

Dessa förändringar kommer naturligtvis inte av sig själv men några principer måste ändå vara gällande. Ingen ska lämnas åt sitt öde och slås ut om den inte är tillräckligt livkraftig, i alla fall inte utan rejäla möjligheter att växa sig stark. Idéerna ska bära för en ganska lång tid och vi tar inte in system som riskerar att slå ut det som redan finns.

Jag tror på en radikalisering av samhället. Fler gemensamma lösningar och mindre marknad. Samhället måste byggas i samklang med den natur vi lever i på ett helt annat sätt än idag men det ska bygga på hög kunskap och teknologi snarare än återgång till ett mer primitivt samhälle. Vi måste fundera över globaliseringen så att nödvändigt och önskvärt samarbetat mellan samhällen inte leder till kollaps.
Vi måste använda alla de mänskliga resurser vi har i samhället istället för att låta människor förpassas ut i sysslolöshet och passivt beroende av andra.
Jag är övertygad om att demokratiska stater på ett helt annat sätt måste agera gentemot diktaturer inte bara för att det är ett oacceptabelt styrelseskick men också för att vi inte kan hantera konsekvenserna av väldigt olika spelregler i olika samhällen. Olikheter som leder till oacceptabel skillnad i förutsättningar för produktion men också i sina mer extrema former till ohanterlig migration.

Med en trädgårdsmästare med ett tilltal som väcker intresse och kanske rentutav entusiasm och en tydlig mission att förändra samhället till något bättre men också annorlunda än vad som är idag så är jag rätt säker på att många medborgare är intresserade av att anlita våra tjänster.

Ett fösta steg är att få med sig trädgårdsarbetarna så de känner att vi har en idé som bär, bra verktyg och en plan som faktisk går att tala sig varm för, först då kan det bli något gjort i trädgården. Vi vill sköta trädgården för vi är övertygade om att vi kan göra något nytt, bättre och intressantare av den och inte bara för att vi tycker om att peta i jorden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar