Förändrat elevunderlag leder till att kommunerna skär i lärarkåren. Några sägs upp på gymnasieskolor och högstadiet för att andra ska kunna anställas på lågstadiet.
Vid en första analys verkar väl det rimligt om kullarna varierar över tid, men är det verkligen så enkelt?
Skolans absolut viktigaste resurs är dess lärare. Det har det alltid varit och kommer säkert att så vara under lång tid framöver. Lärarens ämneskunskap, pedagogiska förmåga, personlighet, engagemang och arsenal av utbildningsmetoder avgör om utbildningen kommer att bli framgångsrik givet att eleven är mottaglig.
För att bli behörig som lärare idag krävs förutom 9 års grundskola, 3 års gymnasie dessutom 3-5 års högskoleutbildning. Det innebär att leveranstiden på en behörig lärare är mellan 15-17 år.
Sannolikt är det så att situationen i skolan idag påverkar vilka som väljer att utbilda sig till lärare för att vara behöriga om 3-5 år och med förändringarna i intagningskraven kommer valen att behöva göras i stor utsträckning redan grundkolans 6 årskurs alltså redan 12 år innan man ska leverera. I grundskolans högre stadier och gymnasiet är utbildningskravet 4,5-5 år på högskola. Det är där vi skär idag.
Läraryrket är högt specialiserat. Den som är behörig att undervisa på gymnasiet är inte behörig att undervisa på högstadiet och tvärtom. Om man förståss inte har en äldre utbildning för då kan man vara på både nivåerna men då har man å andra sidan grundare ämneskunskap. Dessutom kan ämneskombinationerna hos läraren variera så att turordningskretsar blir absurda med bara något fåtal lärare i varje krets i en kår av flera hundra.
Ska man få kompetenta, engagerade och lämpliga lärare så måste man räkna med mycket lång framförhållning i sina rekryteringar. Det går helt enkelt inte att nu sparka ut lärare som jobbat 5-10 år för att tro att man ska få tag i bra lärare igen om 5-10 år. För det som sker i skolan idag påverkar vilka som finns tillgängliga om 5-10 år. Vilka högpresterande, engagerade och ambitiösa unga människor kommer att satsa 5 år av sitt liv på en utbildning där det ser ganska mörkt ut när de kommer ut och där de dessutom kanske ska tävla med andra som har 5-10 års erfarenhet med sig och som har tvingats övervintrat i arbetslöshet eller timvikariat under flera år.
Utbildningsväsendet är mycket speciellt. Här krävs det långsiktighet och eftertanke när man disponerar sina resurser. Det är en mycket lång och specialiserad utbildning, det finns nästan ingen alternativ arbetsmarknad, löneläget har inte särskilt hög dragningskraft, med de förändringar som arbetsgivaren vill göra så finns det få andra förmåner och förväntningarna på deras resultat är enorm. Om man vill ha rätt sorts resurser i denna sektor måste man vara väldigt försiktig när man börjar röra om i grytan.
Just nu är kommunerna mycket oförsiktiga och skapar stor osäkerhet vilken arbetsmarknad som kommer att finnas i framtiden för den som är lärare. Det leder inte bara till att de som är anställda känner stor osäkerhet för om de har jobbet kvar och därmed inte presterar på topp men det finns också stora risker till att vi om 20-25 år får ut elever som har fått en väsentligt sämre utbildning.
När de ska möta en allt hårdare konkurrens från utbildningsgiganter som Kina och Indien så är det för sent att se vilka fel man gjorde 25 år tidigare.
Det finns mig veterligen bara ett område som är så långsiktigt som forskning och utbildning och det är klimatpåverkan och där kan vi ju se hur smart vi agerat.
Kanske skulle vi försöka oss på ett lite mer begåvat agerande nu, men det kanske är för mycket begärt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar