Från land efter land rapporteras om statsfinanser som är i kraftigt utförslut. Nu senast Japan som har en statsskuld som är 200% av BNP. Grekland har väl ingen missat och det ser inte så lysande ut för Portugal, Spanien, Irland, Storbrittanien och USA heller för att nämna några.Sverige och de övriga nordiska länderna klarar sig bra än så länge. 12 år med en socialdemokratisk statsminister som la ett kraftigt fokus på att ha ordning i statsfinanserna och tom uttalade bevingade ord som " den som är satt i skuld är icke fri" har gett resultat. Sveriges statsfinanser är starka men sånt kan förändras det visar ex både USA och Japan.
Tyvärr är mina kunskaper om Japansk politik ytterst begränsade (ett utvecklingsområde möjligen) men för USA är det uppenbart att många års krigande och en fanatisk inställning till skatter från främst republikanerna har lett till att man har stora underskott.
Det verkar vara ett genomgående tema att högerorienterade regeringar sänker skatter så till den grad att man skapar underskott som gör att man får låna till statens utgifter vilket skapar grund för krav på miskade utgifter vilket innebär att minska välfärdssektorn. Knappast en tillfällighet, jag tror tom Milton Friedman formulerat en teroi om detta för att knäcka välfärdsstater.
I vissa fall inser folk att det håller på att gå över styr och röstar in en något mer vänsterorienterad regering som i Grekland men sen får de skit för att de försöker rensa upp i träsket. I mindre volatila förhållanden så blir folk sura på att de inte får mer i plånboken och så röstar de återigen in skattesänkarpartier som i Sverige.
Nu kan man fundera över om det inte är en väldigt farlig lek som högerkrafterna håller på med för fanatismen är så långt driven att man inte ser risken att hela det statsfinansiella systemet faller ihop. Den stora finanskrisen som vi kanske börjar återhämta oss ifrån var bara en förvarning. För vad skulle hända om staterna inte kan hantera svåra kriser i ekonomin? När pengarna tar slut så är det bara nävarna som är kvar och då finns det uppenbar risk att konflikter blommar upp på många ställen i världen.
Det är kanske inte en slump att USA har världens kraftfullaste krigsmakt och samtidigt inte verkar oroa sig alltför mycket över kraftiga underskott. Men vad händer när Kina eller Ryssland har byggt upp sin militära kapacitet och Kina vill ha tillbaka sina lån till USA?
En klok hantering av ekonomin, sunda statsfinanser finansierade av skatter som täcker de välfärdsåtaganden man behöver och en välfärdssektor som jämnar ut klyftorna och bidrar till att skapa ett rikt liv för alla det gör att man slipper krig, kris och andra samhällskatastrofer. Skulle man förenkla lite så skulle man kunna säga att det helt enkelt är socialdemokratisk politik när den är som bäst. Det borde man kanske fundera en stund över och det gäller naturligtvis även vänsterorienterade grupper runt om i världen som inte förstår att långsiktiga stasningar måste finansieras även om det ibland kortsiktigt kan vara klokt att låna till investeringar.
Jag är bekymmrad över att högerregeringar runt om i världen har kört ländernas ekonomi i botten och min oro blir inte mindre av att den moderatledda regeringen i Sverige börjar ta efter.
Marknadsekonomin har kanske segrat ihjäl sig men vad kommer att hända i dödsryckningarna?
Finns det en beredskap hos människor att med sans och förnuft se att det inte funkar att roffa åt sig så mycket som möjligt och strunta i att andra inte fick något eller är det bara kaos och elände som är att vänta?
Jag är övertygad om att det går att skapa ett bättre samhälle men det kräver uppoffringar och ett starkt fokus på att få med alla. Tidigare civilisationers uppgång och fall borde vara en lärdom för oss idag så vi inte kör på tills stupet är precis framför oss.
Ett första litet steg är att välja rätt i valet den 19:e september men mycket mer än så kommer at krävas.
Ur manuskriptet Förlorat: Empati.
SvaraRadera(Finns att ladda ner på www.lulu.com)
Vem behöver en budget i balans?
Socialdemokratin vet att för att man ska kunna genomföra reformer så behöver man en stabil ekonomisk grund. Man anser att det är ”helt oacceptabelt att låna till skattesänkningar när vi har så stora behov av att skapa jobb och trygga välfärden.” Det första som då händer efter ett högerstyre som fått ekonomin i obalans är att man måste strama åt för att få ekonomin i balans. ”Vi skapade starka offentliga finanser. Betade av på statsskulden och överlämnade ett överskott på 70 miljarder till Reinfeldt.”
Men ska man återställa finanserna kan man inte genomföra så mycket reformer och då kan högern utnyttja detta för att göra vänstern impopulär och för att så misstro hos väljarna.
Tekniken användes redan av Reagan i USA och nu av Bush. Innan Bush hade USA ett stort budgetöverskott. Men ”sedan fick vi en administration och en kongress som genomförde enorma skattelättnader för de rika och startade två krig, utan att betala för något av dem” och då blev det ett gigantiskt underskott. Och då blir det ”dags att spara” – sociala reformer blir svåra eller omöjliga eftersom man är bakbunden av underskottet i finanserna.
Och då kan man som Filippa Reinfeldt gjorde i debatten med Dag Larsson om Vårdval Stockholm anklaga socialdemokratin för att de inte gjort lika mycket som dom. Dag Larsson fick då påpeka att de inte kunnat göra så mycket just på grund av att ekonomin de tog över var en härdsmälta. Socialdemokratins vilja att ta ett ekonomiskt ansvar vänds emot dom på detta infernaliska sätt. Men det är klart, det fungerar ju bra för högern:
1. Genom att sänka skatter för lånade pengar kan högern köpa röster.
2. Genom att en vänsterregering får överta en budget i obalans tvingas de hålla tillbaka på reformarbetet vilket i praktiken blir att föra en högerpolitik.
3. När vänsterregeringen tvingas kämpa för att få budgeten i balans blir de genom sina åtgärder impopulära och högern får bra argument; Högern kan i en följande valrörelse peka på de impopulära åtgärderna och på att vänstern inte genomfört så mycket reformer.
Men att detta är en välfungerande politik sett ur en högersynvinkel verkar man inom (s) ha svårt att ta till sig. Istället beskriver man det som ”den förra borgerliga regeringens ekonomiska haveri,” ”moderaterna tappade greppet om de offentliga finanserna.”
Men så är det alltså inte alls. Högern kan genomföra sina skattesänkningar som belönar de rika och motarbeta en socialdemokratisk välfärdspolitik om högern förlorar makten. Högern har inte alls tappat greppet. De vet precis vad de gör.
Att högern tillåts lyckas så väl med denna sin vals om och om igen är faktiskt något av en skam för vänstern.