Här hittar du texter om sådant som jag funderar på men du hittar ingenting om mig privat



onsdag 16 juni 2010

Hur många bevis behövs

I Rapport 15/6 visar det sig återigen att utförsäljningen av offentlig verksamhet har blivit en bra affär, inte för folket utan för riskkapitalbolag.

Marie Reinius (vd Svenska riskkapitalföreningen) pekar på de offentliga verksamheternas fördelar som stabila, med stor kundmassa och inte konjunkturkänsliga.

Risken att man fokuserar på vinsten istället för verksamheten viftar hon bort med att man måste bygga upp företaget för att man ska kunna tjäna pengar på det när man säljer det.


Låt oss fundera lite över det hon säger och hur det är:

Att offentliga verksamheter är stabila är inte så konstigt. De är uppbyggda under samhällets kontroll, kraftigt reglerade, utsatta för ständig kontroll och att tjäna pengar har aldrig varit syftet med dem utan verksamhetens innehåll har varit målet. Man skulle nog med fog kunna säga att stabiliteten har skapats genom frånvaro av marknadskrafter.

Att man har en stor kundmassa är kanske inte så konstigt eftersom vi har haft en form av monopol på offentliga verksamheter. Verksamheten är uppbyggd efter behovet och medborgarna har i princip hänvisats till den enhet som finns närmast. Återigen är orsaken till fördelen en frånvaro av marknadskrafter

Verksamheten är inte konjunkturkänslig, nej det är klart sjuk blir man oavsett om det är hög eller låg konjunktur och utbildning eller omsorg behöver man hela tiden.

Nu vill kapitalet tjäna storkovan på att vi med kloka reformer byggt upp en väl fungerande verksamhet där man har en dominerande ställning på marknaden och där man inte behöver vara orolig för vikande konjunkturer. Det låter som paradiset för en kapitalist, inte konstigt att de är intresserade.

Behovet inom verksamheten är inte konjunkturkänsligt men det är faktiskt kassakistan som betalar. Nu öppnar vi upp för att vi i svikande ekonomi ska betala allt mer till kapitalister som är ute efter att bygga upp värden i företaget så att de kan sälja det och tjäna ännu mer pengar.

Reinius avfärdar risken med minskat fokus på verksamheten med att man måste bygga upp företaget så det blir mer värt så man kan tjäna pengar på försäljningen.

Men hur ökar man värdet i ett företag? Jo, genom att göra verksamheten mer lönsam. Dvs i det här fallet innebär det att antingen ta mer betalt för samma verksamhet eller minska kostnaderna för samma verksamhet vilket i offentliga verksamheter alltid innebär att minska antalet anställda.

Om minskningen av kostnaden för verksamheten inte påverkar innehållet i verksamheten så kan man möjligen tycka att det är rimligt men då borde vi använda de resurser som frigörs till andra områden inom samhället, istället för dyrare herrgård till riskkapitalisterna. Men om det innebär någon försämring av verksamheten , vilket är högst troligt för personalen sitter inte och rullar tummarna, så innebär det krasst att vi betalar lika mycket eller mer för en sämre tjänst.

Det finns alltså tryck både på att tunna ur och därmed destabilisera verksamheten för att få ner kostnaden och det finns en ambition att ta mer betalt för samma tjänst.

En fri etablering gör också att kunderna kommer att sprida ut sig på fler producenter vilket minskar möjligheten till stordriftsfördelar och långsiktiga investeringar.
Dessutom blir verksamheten driven av riskkapitalister som i allra högsta grad agerar efter konjunkturerna. Om det blir lönsammare att satsa sina pengar på någon annan bransch kommer snabbt intresset att flyttas dit.

I slutänden får vi medborgare betala mer för en instabil, fragmenterad och konjunkturkänslig offentlig service som sannolikt inte leverar bättre service än idag.

Men vi kan å andra sidan glädjas åt ännu rikare miljonärer...

Jag undrar hur många bevis och indikationer måste svenska folket få innan man inser att privatisering av offentlig verksamhet är ett mycket riskabelt socialt experiment som om det går väl skapar ett samhälle som blir lite sämre än nu (möjligen lite enklare för politikerna som slipper ta ansvar, det kanske är därför som så många politiker oavsett färg är så välvilligt inställda till privatiseringar) och om det går dåligt leder till stora välfärdsförluster och kraftigt ökade klyftor.

Det är dumt att spela rysk roulette med den svenska välfärden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar