Har borgerligheten nått vägs ände?

I politiken går idag den idelogiska skillnaden mellan blocken nästan alltid mellan mer marknadslösningar inom välfärdssektorn eller att ha det ungefär som nu med en dominans av offentligt drivna välfärdstjänster och naturligtvis handlar det också om att sänka skatten för borgerligheten.

Det senare är inte så konstigt då det enligt liberal och delvis konservativ ideologi skatter är en form av bestraffning som begränsar människors frihet (enligt liberalerna) eller omfördelar från de förtjänta till de mindre förtjänta (enligt konservatismen).

Just nu är den starkaste trenden inom borgeligheten inom detta område att sjuka, arbetslösa och pensionärer behöver bestraffas lite extra trots allt. Lite oklart vad de gjort som gör att borgerligheten tycker att de ska bestraffas, kanske är det att de inte bidrar till bra statistik för alliansregeringen.

Jag förundras över hur kloka människor inom borgerligheten både kan argumentera för mer gemensam välfärd och samtidigt tycka att det är viktigt med sänkta skatter och mer marknad inom välfärdssektorn.

Sänkta skatter innebär hur man än vänder och vrider på det att man minskar förmågan till ökad välfärd och ökade inslag av marknadskrafter kommer att innebära att en del av resurserna kommer att användas till övervinster till ägarna.

I teorin och i praktiken får man alltså mindre välfärd och mindre effektivitet på de välfärdsresurser man avsätter.

Kanske är det så att borgerligheten har kommit till vägs ände och dess sympatisörer har fastnat i retoriken och endast har kvar tanken om ett bättre samhälle genom mer marknad och mindre skatter.

För allvarligt talat inte kan väl så många kloka borgerliga symaptisörer verkligen tro att samhällets problem löses bara det blir fler frikolor, privata vårdhem eller privata sjukhus och de redan hyggligt välbeställda får några ytterligare 100-lappar i plånboken.

För i verkligheten är det nog snarare så att världen står inför en rad bekymmer som måste lösas med gemensamma lösningar utanför marknaden och troligen måste kostnaden betalas gemensamt (läs: via höjda skatter) om det ska vara möjligt att nå en finansiering.

Hur ska vi annars lösa klimatpåverkan, fattigdomsklyftan och överbefolkningen för ingen tror väl på allvar att marknaden kan lösa detta humant eller att det inte kommer att kosta något?

Istället för sin iver över ökad marknad inom välfärdssektorn och minskade skatter borde borgerligheten ägna sin politiska kraft åt vad som inte fungerar i samhället och hur det ska lösas på bästa sätt. För inte nog med att de slösar bort sin egen intelektuella förmåga på ett i längden utsiktslöst projekt så låser de också upp motparten i en argumentation kring samma meningslösa diskussion.

Om jag ska vara lite konspiratoriskt så kanske det är hela poängen för i bakgrunden finns de riktigt rika och mäktiga och de har allt att vinna på att diskussionen fortsätter att föras kring hur de stora massorna ska "slåss" smulorna. För så länge den kampen pågår kommer ingen att ge sig på de som verkligen sitter på alldeles för stora tillgångar. En verklig omfördelning av resurserna så att det gynnar alla blir då inte möjlig och de redan oförskämt rika kan fortsätta att styra världen.

Möjligen är det därför som de riktigt rika accepterar en popularisering av moderaterna...