Välj jobben, minska klyftorna, byt regering

Det är tydligt, klokt och begripligt.

Fler måste få jobb istället för bidrag.

Skillnaden mellan de som har och de som inte har behöver minska.

Nuvarande regering är ett hinder för ett bättre samhälle.

Arbetslösheten har ökat och ökat mer än hos jämförbara länder.

Skillnaderna mellan olika grupper i samhället har ökat.

Den moderatledda regeringen har inga nya förslag hur det ska möta samhällets problem, efter fyra år har de redan förlorat kraft, ambition och initiativ.

Fredrik Reinfeldt synes vara slut som statsminister och har nu resignerat och låter sina stödpartier agera i debatten med allehanda marginella frågor. Samtidigt har vi massarbetslöshet bland landets unga, straffskatt på pensionärer och arbetslösa och klyftorna ökar mellan de som har mycket och de som har lite.
Det är möjligt att statsministern ger ett sympatiskt intryck i TV men han har inte visat på någon större talang inom det område som är viktigast för statsministern nämligen att välja duktiga ministrar.
Flera fick sluta innan de ens hann börja, en del av dem har medvetet struntat i att betala skatt eller avgifter, en kanske har köpt sex av en prostituerad och utrikesministern kan faktiskt vara skyldig till folkrättsbrott. Flera ministrar ger uttryck för märkliga uppfattningar. Den senaste jag hörde var att biståndsministern anser att det är rimligt attbekosta ambassaden på Island med biståndspengar?!

Skolpolitiken håller på att förändras utan att i en så viktig och långsiktig fråga finna blocköverskridande uppgörelser. Allt som inte regeringen tycker fungerar i skolan skylls på Socialdemokraterna trots att det är moderata ministrar som varit ansvariga för grundskolans och gymnasiets läroplaner (Britt Mogård och Beatrice Ask). Ansvarig minister pratar om flumskola som är oklart vad det står för och vill förbjuda burkor i skolan och skriva in skolk i betygen. Men att minska klassernas storlek eller höja kvalitén på utbildningen med ytterligare resurser är inget som verkar vara viktigt för skolan. Kraften ägnas istället åt subfrågor och billig retorik.

Avdrag och skattesänkningar visade sig inte ge så många jobb och några andra idéer hur vi ska sätta fler i arbete saknar regeringen. Misslyckandet med skattesänkningar är så totalt att Moderaterna nu själva vill avstå från skattesänkningar under ett år (observera 1 år). Istället är det stödpartierna som ropar på sänkta arbetsgivaravgifter. Arbetsmarknadsministern har under en längre tid mått psykiskt dåligt vilket sägs bero på en uppslitande familjetvist. Det må så vara men inte främjar det psykiskt välbefinnande att vara ansvarig minister för en politikerområde där hela den moderata teoribildningen visar sig att vara fel. Moderaterna lovade fler jobb och det har bara blivit färre.

Men de redan välbärgade har fått det bättre, det måste ju vara en merit för det nya arbetarepartiet.

Centern sviker sina ideal om ett grönt samhälle utan kärnkraft och satsar på mer kärnkraft och sämre skydd och rättigheter för de som är anställda. Grodorna hoppar ur mun på Maud Olofsson. Men hon har ju flotta kläder på galamiddagarna, alltid något.

Kristdemokraterna vill vrida familjepolitiken tillbaka till 1800-talet och ser framför sig en romantiserad bild av lyckliga kärnfamiljer som hämtade ut Jehovas vittnens skrifter.

Att barnfattigdomen ökar och att sjuka kastas ut i ovisshet och administrativa system verkar inte bekymra Göran Hägglund utan istället så varumärkesskyddar man Verklighetens folk och går till storms mot kultur som enligt Kristdemokratisk norm inte är viktig.

Försvarspolitiken har man även där gjort en egen lösning utan att hitta blocköverskridande lösningar. Värnpliktsförsvaret skrotas och istället satsar vi på en yrkesarmé som ska kunna skickas ut på allehanda missioner utomlands.

Borta är tanken om folkförankring av försvaret.

Borta är det svenska försvarets adelsmärke i utlandstjänst "Våra soldater kan så mycket mer än bara att strida, i en värnpliktsarmé finns det rörmokare, fritidsledare, ingenjörer, barnskötare och snickare." Nu blir det unga män ock kvinnor som är toppklass på att bekämpa fiender men har begränsad förmåga att förstå och hantera vanliga människors vardag.

Borta är de militärekonomiska analyserna som säger att fienden vill ha minst tre gånger så många soldater som vi för att våga sig på ett anfall. Om vi då kan mönstra 750-tusen soldater i händelse av krig behöver motståndaren 2,2 miljoner vilket är svårt att få ihop även för en stormakt som ex Ryssland. När vi nu kan mönstar ca 40-tusen behövs bara 120-tusen för vår motståndare, det är ca 1/6 av de värnpliktiga män som Ryssland har tillgång till varje år.

Den förändrade försvarspolitiken försämrar Sveriges möjligheter att vara en signifikant aktör i FN missioner och blottar vårt land för invasion om någon stat skulle komma på den tanken även om det idag synes osannolikt. Dessutom raderar man ut den folkliga förankringen av försvaret hos befolkningen.

Det är tur att det snart är val, hoppas bara medborgarna förstår att Sverige kan så mycket bättre och att det finns möjligheter med en annan regering.