Orsakerna till valförlusten börjar klarna även om analysgrupperna har precis startat.
Vår politik var för tam.
Människor förtroende för vår förmåga att leda landet var för låg.
Vi tog stryk för vårt fasta samarbete med V och Mp.
Samarbetet med V och Mp ska naturligtvis ändras om det är så att det omöjliggör att vi får människors förtroende. Kanske är det då bättre att vi inför budgetar och andra större beslut förhandlar med de som är villiga att ge oss stöd. I regeringsfrågan kanske det är klokt att låta folk välja bland de partier som finns och sedan söka en majoritet utefter valresultatet. Det är väl troligt att V och Mp kommer att tillfrågas i ett sådant arbete men kanske även Fp och C och inte den borgerliga alliansen vinner en majoritet.
Om vi inte får förtroende för att leda landet så kan inte det ligga annat än hos våra företrädare. Om vi har företrädare som bedöms som sämre på att leda landet som kommer det att vara oerhört viktigt vid medborgarens val,särskilt om det är lite ostadigt i världen. Individernas eventuellt svaga utstrålning kan i hög grad kompenseras med en bra politik men i det här valet blev vår politik inte tillräckligt vass för att väga upp medborgarnas negativa uppfattning om bla. Mona Sahlin. Hon är dock inte ensamt ansvarig men laget runt henne kunde inte uppväga den massiva kampanj som fördes av media för att sänka hennes trovärdighet. Möjligen uppfattas sossepolitiker lite allmänt som buffliga, maktfullkomliga, tröga och initiativlösa och det gör ju inte saken bättre. Den TV-serie som SVT kör som jag tror heter Starke man förbättrar inte bilden. Det hjälps inte att det är komik och att allt är skruvat men genom att göra honom till sosse så blir det en bild som sätter sig hos tittaren.
Jag är mycket tveksam kring lämpligheten att låta ett faktiskt existerande parti kopplas ihop med en sån nidbild av politiker och politik. Det skulle kunna vara ok om vi satt i regeringsmakten för det är på något sätt mer rimligt att häckla makten men nu är vi faktiskt i minoritet även om så inte är fallet i alla kommuner men ändå.
Att vår politik var för tam är mer bekymmersamt. Jag känner själv att det fanns för lite framtidstro i det vi gick till val på. Vi bibehöll orättvis skattepolitik. Gav lite godis till pensionärerna Ville låta villaägare betala mer i skatt. Höja bensinpriset och bygga järnvägar mellan storstäderna. Hade ingen idé om hur arbetslösheten skulle fås ner till noll.
På det hela taget rätt svårt att se att det skulle leda till ett rättvisare, friare och mer solidariskt samhälle. Nu förenklare jag grovt och vår politik var i mina ögon betydligt bättre än nuvarande regerings men inte tillräckligt bra för att jag skulle känna; Yes we can!
Här måste vi bli bättre. Starkare visioner. Mer offensiv politik. Se de verkliga problemen och angripa dem skoningslöst. Bättre analyser. Politik som hänger ihop hela vägen och politik som bär för längre perioder än en mandatperiod. Jag tror också att vi måste bli bättre på lyfta upp problemen som finns i samhället för ibland kan vi kännas lite nöjda.
I all enkelhet skulle jag vilja leverera ett tips hur man kan angripa problem.
En enkel modell att följa är PLUS.
Problem: Vad är det för problem som vi vill lösa? Finns det inget problem ska vi inte ändra på något och finns det många problem så måste man börja med ett det kan sedan sättas ihop med andra men vi klarar oftast bara av att hantera ett problem i taget.
Lösning: Hur ser lösningen ut på problemet? Hur är det när problemet är borta? Vad känner vi då? Vad tycker andra? En ganska detaljerad målbild gör det tydligare att fokusera på det önskvärda tillståndet och vi vet också när vi kommit dit. Inget flum om en rättvis värld eller andra floskler utan vad lägger vi i så fall i det.
Undantag: Vad har vi gjort eller upplevt som gjort att vi löst problemet förut? Hur har det varit då? Vad gjorde vi för att uppnå det? Ett utforskande av undantag från problemen ger oss kanske uppslag till hur vi kan nå lösningen. Men tidigare undantag kanske också visar sig inte vara möjliga idag och då ger de oss information om vad som har förändrats kanske är det det verkliga problemet.
Steg/Skala: Man kan vara revolutionär men då lyckas man sällan. Bättre är istället att ta ett första steg i rätt riktning. Om man bara tar ett litet steg i rätt riktning så brukar det vara lättare att ta ett till och ett till... Ofta finns det lite som ändå är löst och inte bara problem. Det är därför bra att fundera lite över var man befinner sig i förhållandet till lösningen. En skala från 1-10 kan användas där 10 är att problemet är helt löst. Om man tycker att man är på en fyra så är det bra att veta varför man inte är på en trea och steget man ska ta är inte för att ta sig till tio utan för att komma till fem.
Den här relativt enkla metoden används i lösningsfokuserad samtalsteknik för att hjälpa människor att lösa sina egna problem som ofta är av mer social karraktär. Men jag tycker att den kan användas rätt väl även i att jobba med politiska problem. Trots allt så sitter mycket av problemen i oss själva och om vi har en gemensam bild av lösningen så handlar det i hög grad att börja gå dit och då är det enklare om man vet vilket som är det första steget.
Likaså är det en metod att faktiskt jobba med människors uppfattning om vad som är problem och vilka lösningar man vill ha och det kan användas både intern och extern i den politiska dialogen.
Politik i den form som vi eftersträvar bygger ju på en dialog om gemensamma problem och vilka uppoffringar vi är beredda att göra för att livet ska bli bättre för oss alla. Att sätta ord på problem och lösningar men också på det som varit bra är ett sätt att fokusera och att kunna få grepp på det som måste ändras. Att irra planlöst i livet med mål att nå någon form av allmän lycka är svårt och i väldigt liten grad något som leder till någon verklig förändring. Om vi inte för oss själva att formulera mål som är lite större men ändå konkreta blir agerandet istället inriktat på det som är nära och konkret ex. mer pengar i plånboken och då blir inte solidariteten, friheten eller jämlikheten så särskilt viktiga om man inte upplever sig tillhöra de som är begränsad i dessa delar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar