Kommunalisera begravningsväsendet

Med få undantag sköts begravningsväsendet i Sverige av Svenska kyrkan med rätt att ta ut begravningsavgift.
Det har varit en enkel lösning, när kyrkan tidigare hade monopol på rikets religiösa verksamheter, att låta dem fortsätta med denna verksamhet även när kyrkan skilts från staten.
I grunden är detta ett felaktigt förhållningssätt till begravningsverksamheten. Begravningar är inte en religöst betingad verksamhet utan rent krasst en hygienfråga.


De religiösa ritualerna har ingenting med behovet av begravningar att göra utan är snarare ett ramverk. Att begrava avlidna är viktigt för att vi inte skall få allvarliga sjukdomar och därför borde denna verksamhet precis som annan verksamhet som syftar till att skydda samhället mot sjukdomar och andra olägenheter bedrivas av samhället (kommunen).


En kommunalisering av begravningsväsendet skulle göra begravningsverksamheten neutral och det skulle inte finnas risk för att begravningsavgiften används till Svenska Kyrkans interna verksamhet som den i vissa fall har gjort.

Stordriftsfördelar skulle kunna uppnås i samverkan med kommunens övriga tekniska verksamhet och lokala församlingsambitioner skulle inte medföra fördyrningar för de boende i det området.
I samband med en kommunalisering skulle det också vara naturligt att omvandla idag befintliga gravvårdsavtal som är skrivna på ”evinnerliga tider” till tidsbestämda avtal vilket också skulle effektivisera begravningshanteringen.


Jag tycker:
Att begravningsväsendet i hela Sverige ska kommunaliseras


Att i samband med kommunaliseringen genomförs en reorganisation som innebär att orimliga avtal omvandlas.

När samhällets resurser inte räcker till

Det finns tillfällen då samhällets vanliga resurser inte räcker till. Det kan vara vid omfattande skogsbränder, översvämningar eller svåra eftersöka av försvunna personer. Detta har varit en uppgift som Hemvärnet under en längre tid har använts för och det kan säkert kännas bra för de flesta att veta att när det blir problem så dyker det upp ett antal uniformsklädda män (och ibland kvinnor) som verkar veta vad de gör och har lätt att ta order och är utrustade för att vara ute i skog och mark.


Det finns dock en del problem med denna lösning;
-Det är helt frivilligt för Hemvärnssoldaten att delta, det innebär att man aldrig vet hur många som kommer. Den som är med i Hemvärnet har skrivit på ett avtal om att vara med och öva och med plikt delta i händelse av beredskap för att skydda landet genom väpnad strid. Att släcka skogsbränder eller mota översvämningar finns inte omnämnt i det avtal man skrivit på för. Rimligen skall man inte förväntas göra något som man inte gått med för.


-Man har ingen laglig rätt att vara ledig från jobbet för den här typen av insatser.


-Många Hemvärnssoldater som gör denna typ av insats förlorar ekonomiskt på det då ersättningen är ganska låg.


-Hemvärnet utbildas inte för dessa insatser utan löser det utifrån sunt förnuft vilket ofta räcker långt men vad händer om det går fel pga att man inte hade tillräcklig utbildning?


-Det är bara personer som fullgjort värnplikt som har möjlighet att hjälpa till vid kriser vilket inte egentligen har något med varandra att göra. Exempelvis stängs stora grupper av invandrare ute från möjligheten att hjälpa till vid kriser i samhället.


Runt om i landet har det börjat formerats Frivilliga Resurs Grupper (FRG) som har i uppgift att stödja samhället vid kris. Detta är en utmärkt lösning då det öppnar upp för fler och uppgiften är tydlig. Det är som jag ser det också bra att skilja på mindre kriser (sådana som uppstår varje år kanske flera gånger) och stora kriser när samhället står inför systemkollaps.

I det senare fallet är det rimligt att dra i stora nödbromsen och kalla in allt vi har men vid mindre kriser är det bättre att använda frivilliga resurser som för tillfället finns tillgängliga.



Det finns som jag ser det inga problem med att den som har ett Hemvärnsavtal också kan ingå i FRG. Det är mycket enkelt, till dess att beredskap är beordrad kan Hemvärnssoldaten delta i vad den vill men när beredskap eller larm är utlöst så är det Hemvärnsavtalet som gäller.



En sådan lösning skulle innebära att det blir enklare att välja hur man kan delta.Jag vill medverka i landets väpnade försvar men jag har inte tid att vara ute på eftersök eller liknande så jag väljer Hemvärnet.

Jag vill både vara med i det väpnade försvaret och har möjlighet att delta vid mindre kriser i fred så jag väljer Hemvärnet och FRG.

Jag vill eller kan inte delta i det väpnade försvaret men jag kan och vill hjälpa till vill vid kriser i samhället så jag är med i FRG.


Det har under en längre tid infunnit sig en form av konkurrensförhållande mellan Försvarsmakten och FRG då Försvarsmakten är rädd för att Hemvärnets(därmed möjligen också en del av hela Försvarsmaktens) legitimitet skulle försvinna om FRG växte sig större. Detta är en olycklig utveckling och det finns all anledning att samhället klargör att det inte handlar om antingen eller utan både och. Däremot skall man använda rätt organisation för rätt uppgift.



Därför tycker jag:

Att FRG tar över Hemvärnets roll vid stöd till samhället i kriser där samhällets vanliga resurser inte räcker till.


Att möjlighet till partiell beredskap införs för att kunna möjliggöra användande av vissa enheter eller viss utrustning från Hemvärnet men då endast vid mycket svåra kriser och genom särskilda beslut på hög nivå (ex. länsstyrelse)

En annan väg för skolan

Skolan är populär att peta i och borgerliga politiker brukar vilja öka skillnaderna melan de som är duktiga och de som inte är fullt lika duktiga, få fler privata skolor, införa mer ordning och reda, större fokus på betyg och öka klyftan mellan teoretiker och praktiker.
Vi har sett det förr och vi ser det nu igen. Det finns inslag i den borgerliga politiken som jag ändå kan känna en viss sympati för och det är de delar som handlar om ökad centralisering av skolan. Jag tror att det svenska skolsytemet skulle må bra av att likriktas och det kräver med nödvändighet ökad centralisering. Sen kan man ju fråga sig på vilket sätt mer privta skolor skulle öka likriktningen den leder snarare till ökad diversifiering och större svårigheter att flytta från en skola till en annan.

Jag vill ge mig på några idéer om skolan som jag tror kan förtjäna lite eftertanke.

Betyg
Det finns mycket som talar för att betyg inte egntligen är något bra för lärandet men det är väldigt starkt etablerat som incitament och värdemätare så låt oss säga att vi ändå ska ha betyg. Jag tycker att det kan vara aktuellt från årskurs 7 då det blir en startsträcka inför årskurs 9 då det används som urvalsinstrument till gymnasiet.
Det nuvarande och kommande systemet med betyg är i min uppfattning kass, vad då icke godkänd eller ännu icke godkänd och inte blir det mycket bättre med ett F. Utbildning är inte digital utan i allra högsta grad analog man lär sig mer eller mindre och är det då helt ointressant om man lärt sig något om man inte nådde upp till godkännt? Det är ju en viss skillnad om man nästan klarade godkännt eller om man inte kan något alls, åtminstone när man skall sätta in insatser för att rätta till kunskapsbristerna.
Ett bättre system skulle vara en 100 gradig skala där man kan få betyg från 0-100 där 0 skulle ersätta det som idag kallas saknar betygsunderlag eller S. 100 är analogt då ett toppbetyg där man kan allt som man rimligen ska kunna kunna när man läst kursen/ämnet. 50 bör vara den gräns som kan användas som avskiljare om vi behöver det för att avgöra om man har tillräckliga kunskaper eller inte. Rent principiellt borde det vara tillräckligt om man har mer rätt än fel.
Denna typ av betygsystem skulle minska snacket om G+ eller VG- och alla andra konstiga resonemang som finns. Med en flytande skala med många steg blir det inte speciellt intressant att ha betyg 70 eller 75 och har heller inte så stor betydelse men kan ändå visa på att den ena personen har mer kunskaper än den andra. Dessutom är det väldigt enkelt att räkna ut snittbetyg utan att behöva gå vägen över omräkningssystem som idag. Detta betygsystem finns redan idag i vissa arabiska länder, smart tycker jag.

Friskolor
Gör det lätt. Skolan är en gemensam angelägenhet och inte något som stora företag ska tjäna pengar på. Förbjud privata skolor som vill ha skattefinansiering. Det blev inte som alla förespråkare sa att vi skulle få föräldra- och personalkooperativ. Istället fick vi en handfull stora koncerner som bedriver skola för att öka sina ägares förmögenheter. Dags att våga stå för att skattepengarna ska användas till utbildning och inte till vinst i private equity företag.

Huvudmannaskapet
Jag tycker inte skolor ska drivas av kommuner som måste välja mellan satsningar inom äldreomsorg eller skola. De lokala förutsättningarna kan variera och det är inte rimligt att man ska gå i en sämre skola bara för att man har många i behov av äldreomsorg i den kommun man bor.
Förstatliga skolan men ha lokala styrelser som kan bidra till att göra så bra lösningar som möjligt på den skola där man verkar. Det skulle innebära en rättvisare skola över landet och en möjlighet att göra tydliga nationella satsningar inom skolan som inte innebär lokala ekonomiska problem. Barnen har inte valt var deras föräldrar ha bosatt sig låt de få den bästa skola vi kan ge dem oavsett var i landet de bor. Detta ska naturligtvis inte sammanblandas med att vi ska ha en ineffektiv utbildningsverksamhet med små byskolor som kostar stora summor pengar som tas från barn som går i stan

Läromedel
Det är för mig en gåta att det inte finns någon styrning över de läromedel som används i skolans olika kurser. Även om man har kursmål och kompetenta lärare borde det vara rimligt att ha någon form av standardiserade läromedel. Jag tycker att det borde vara rimligt att om man läser Samhällskunskap A så är det samma läromedel i hela Sverige sedan ska det naturligtvis vara möjligt och uppmuntrat att läraren fyller på med material och utvikningar utanför läromedlet. Men med standardiserade läromedel skulle det vara möjligt att utveckla stödmaterial som alla ka använda. Priset borde bli lägre då det handlar om stora upphandlingar och innehållet i läromedlen lämnas inte ut till läromedelsförlagens och lärarnas godtycke. Dessutom underlättar det ju byte mellan skolor.

Utbildningsmiljön
Hur kommer det sig att vi inte har en standard för vilka pedagogiska hjälpmedel som ska finnas i skolan. Vad är det för idé med att höja datormognaden hos lärare och elever oim de inte kan använda datorerna i skolan? Rimligtvis borde varje lärosal vara utrustad med ex. en datorprojektor och kanske borde varje gymnasieelev ha en bärbar dator. Det har man i vissa skolor men inte i andra, hur kommer det sig?

Gymnasiet
Jag tycker det borde finnas två studieförberedande program och ett antal yrkesförberedande program.
De studieförberedande skulle ha antingen naturvetenskaplig inriktning eller samhällsvetenskaplig inriktning. I dessa program kan man sedan har någon valbar del som gör att du kan rikta in dig lite ytterligare för att få fördjupa dig i sådant som intresserar dig mer. ex språk, musik, teknik, ekonomi, biologi, kemi, idrott eller bild.
De yrkesinriktade programmen ska naturligtvis ge så mycket teoretisk kompetens att man klarar att följa med inom utvecklingen inom sitt yrkesområde och det innebär att man måste nå en nivå som gör att man ska kunna fortsätta att studera efter gymnasiet på ex. yrkeshögskola och vissa mindre "tunga" akademiska högskoleutbildningar. Detta är inte någon stor förändring mot idag men ändå en tydlig markering att det inte är fråga om att yrklesförberedande utbildningar ska vara utan teoretisk grund. Längden på utbildnigarna ska vara samma som idag dvs tre år.
De yrkesförberedande programmen ska dimensioneras efter förväntad efterfrågan där referensgrupper tillsammans med näringsliv och arbetsförmedlingen kan vara ett sätt att dimensionera rätt.

Är det inte märkligt?

Sverige leds av en satstminister som riskerar att bli historisk.
Historisk på det sättet att han har gått från kraftigt överskott i statsbudgeten till ett underskott på 135 miljarder på mindre än ett år genom att sänka skatterna för de som har det bäst.
Försämrat a-kassan så att arbetslösa kommer att få leva på försörjningsstöd.
Dränerat kommunerna på så mycket pengar att de får skära kraftigt i välfärden så att våra unga får sämre utbildning och våra äldre en sämre omvårdnad.
Omfördelat mer pengar från de fattigaste till de allra rikaste.
I denna katastrofpolitikernas tävling är Reinfeldt snart ikapp och förbi Carl Bildt som hittills har lett tävlingen om Sveriges värsta statsminister.

När allt detta är ställt utom allt rimligt tvivel så ökar förtroendet?!
Hur kommer det sig? Vill folk ha ett hårdare och kallare samhälle där klyftorna ökar och där den som inte är framgångsrik får betala ett dyrt pris för att några få skall få sola sig i glansen.
Jag tror inte det.
Snarare är det en form av Stockholmssyndrom på nationell skala.
I sin förtvivlan över att det ser mörkt ut så tyr man sig till den som skadar en mest, det är inte logiskt men bevisligen har det skett vid flera tillfällen både på individuell nivå såväl som på kollektiv nivå.

Moderaternas Sverige är ett sämre Sverige för de allra flesta men det kanske måste gå en liten tid till för att de allra flesta ska inse detta. När förtrollningen bryts kommer fanflykten från de Moderata leden öka påtagligt.
Förhoppningsvis är det inte för sent då för våra barn och våra gamla...

Läs artikeln om Reinfeldts opinionssiffror här: DN

Ett folkligt förankrat försvar

Jag passar på att publicera en motion (lite omskriven för att passa i detta forum) jag skrivit. Jag tror att Sveriges försvar kan bli bättre på ett annat sätt än regeringen föreslår. Regeringens reservbataljoner är i sig inte så tokigt tänkt men det hänger inte ihop då personalförsörjningssystemet inte finns på plast. Har försvarsministerna glömt bort att han avskaffat värnplikten?

Läs artikel på DN och SvD




Syftet med en försvarsmakt är att säkerställa nationens suveränitet och medborgarnas rätt till att behålla sin valda livsstil. Det kan tyckas ganska självklart men de senaste årens utveckling väcker en del frågetecken om det verkligen är det som Sveriges försvarsmakt utvecklas till.
Huvudinriktningen har blivit att kunna medverka i FN-liknande insatser utanför landet. Den något grumliga argumentationen har byggt på att Sveriges säkerhet kan behöva försvaras utanför landets gränser. Samtidigt har förmågan att försvara nationen minskat till en punkt när egentligen hela den nationella försvarsförmågan vilat på Hemvärnet understött av flyg och flotta.


Nästan utan folklig debatt har en högst demokratisk 100-årig tradition av ett försvar byggt på allmän värnplikt övergetts till förmån från ett yrkesförsvar med stående trupp med hög ambition att utkämpa väpnade konflikter utanför landets gränser gärna i samarbete med andra nationer och inte nödvändigtvis med FNs fulla mandat.
Den här utvecklingen behöver brytas för att försvarsmakten inte skall utvecklas till en krigsmakt med straffexpeditions ambitioner. Försvaret av nationen är dessutom alltför viktigt för att inte bygga på en folklig förankring.
Framtidens försvarsmakt bör enligt min uppfattning bygga på tre komponenter:



1. Högteknologiska förband med förmåga till internationella insatser tillsammans med andra nationers förband.

2. Ett nationellt försvar med stor volym som bidrar till en folklig förankring och tjänar som rekryteringsbas för mer utvecklade förbandsenheter

3. En frivillig försvarsorganisation motsvarande dagens Hemvärn


Internationell spets med nationell bas

Det är rimligt att Sverige skall kunna medverka i internationella insatser även om valet av insatser och syftet med vår insats kanske bör väljas med lite större eftertanke (jag har inte för avsikt att i denna motion gå närmare in på utrikespolitiska vägval utan fokuserar på ett av verktygen oavsett vilka val man gör i utrikespolitiken). Våra vassaste internationella förband kan med nödvändighet behöva ha en större stridseffekt än vad som kan uppnås med ett värnpliktsutbildade förband och därför kan det vara klokt att ha en liten stående styrka för detta ändamål. Jämte detta bör vi behålla möjligheten att sätta upp förband av frivilliga precis som vi gjort hittills även om dessa förband inte skall sättas in i de hetaste krigszonerna eller vid första insatsen i ett nytt område.

Rimligen vill vi ha så lite stående trupp som möjligt då det kostar stora summor pengar. Stående trupp är dessutom en betydligt mer offensiv militär styrka och kan ge fel signaler till omvärlden vilket på den utrikespolitiska arenan kan minska vår trovärdighet som fredssökande nationFör att klara en rimlig nivå på åtagande räcker tre mekaniserade bataljoner. En insatt, en i beredskap och i läge för avlösning och ytterligare en i reserv och/eller under fortlöpande utbildning. Av nationella skäl bör dessa förband vara baserade i Sverige med fördelning norr, mitt och syd.

De flygförband som behövs för att värna Sveriges suveränitet och att dessutom kunna medverka i internationella insatser borde kunna stanna vid åtta flygdivisioner (64 flygplan). Till detta kommer helikopterförband ytterligare än de som finns i varje mekaniserad bataljon och ett tungt flyg-transportförband för transporter inom och utom landet.

Flottans uppställning bör bestå i ett skol och ledningsfartyg, tre korvetter, 3-6 U-båtar, två minröjningsfartyg, tre stödfartyg och tre amfibiekompanier. Vilket skulle ge oss möjlighet att bevaka vårt kustområde samtidigt som vi kan medverka i någon internationell insats med flottstridskrafter.

Till detta kommer telekrigs förband, underrättelseenheter, högkvarter, sjukvårdförband och logistik.

Det är svårberäknat exakt vad detta skulle innebära i antal officerare, soldater och civilanställda men en rimlig nivå borde ligga på ca 8000 personer totalt.

Ett nationellt försvar med låg gard med möjlighet att tagga upp

Risken för en invasion synes vara liten i dagsläget. Tyvärr har historien lärt oss att när risken bedöms som minst är faran som störst och därför kan väldigt mycket ändra sig väldigt fort. För att skapa en buffert mot plötsliga förändringar, ge en rekryteringsgrund för mer avancerade delar av försvaret och göra försvaret av landet till en angelägenhet för alla behövs ett värnpliktsbaserat försvar.I en lugn period som nu kan stridseffekten på dessa förband hållas på en begränsad nivå med kort utbildning och enkla vapensystem men om omvärldsläget förändras kan dessa massförband snabbt uppgraderas med kompletteringsutbildning, längre pliktskrivning och tillförsel av mer avancerade vapensystem.

Jag föreslår ett värnpliktssystem som innebär att efter gymnasiet rycker alla in till en 70 dagars värnpliktsutbildning. Skolsystemets sommarlov skulle då vara tillräckligt vilket innebär att värnplikten inte är ett hinder för studier.Efter avslutad grundutbildning pliktskrivs man i de Nationella Skyddsstyrkorna under ett år med plikt att delta i en weekends utbildning, därefter rustar man av och kan kallas in först efter beslut av regeringen.Detta värnpliktssystem ska omfatta alla i årskullen som inte har medicinska eller sociala hinder och genomförs på annan ort än hemorten men i närområdet. Som utbildningslokaler och logement används skolorna som ändå ofta står tomma under somrarna.

Inriktningen på dessa förband skall vara att kunna utföra stationär väpnad strid i plutons ram liknande den kravspecifikation som finns på dagens Hemvärn. Fullgjord grundutbildning med goda vitsord är ett krav för att kunna ta värvning i yrkesförsvaret eller att gå med i Hemvärnet

Frivillighet med sting

Dagens Hemvärn omorganiseras till en mer avancerad form av Nationella Skyddsstyrkor som dels utvecklar förmåga att leda de plutoner som är pliktskrivna men bildar också fristående förbandsenheter med taktisk rörlighet och förmåga att samverka med de stående förbanden i händelse av angrepp mot nationen. Efter fullgjord grundutbildning kan man frivilligt välja att delta i Hemvärnet vilket innebär möjlighet till befälsutbildning, specialisering inom olika stödsystem (ex samband, logistik, stab, transport) och möjlighet att bli visstidsanställd som instruktör under sommarutbildningen av värnpliktiga.

Numerären Hemvärnssoldater/befäl minskas till ca 15 000 med möjlighet till viss flexibilitet i numerären. Hemvärnet och de pliktskrivna bildar en egen myndighet och vapengren Nationella Skyddsstyrkorna som står under ledning i kris av Högkvarteret. I samband med den omorganisation avvecklas alla övriga frivilliga försvarsorganisationers militära verksamhet och deras specialistfunktioner blir en del av Hemvärnet.

Vad kostar det här då?

Militär verksamhet tenderar att kosta en förskräcklig massa pengar mycket beroende på att man använder sig av högt specialiserad utrustning och under extrema förhållanden men eftersom det dyra försvaret skall minska och det billiga öka så blir ändå kostnaden lägre än nuvarande. En möjlig fördelning skulle kunna vara följande:

Stående styrkor (inklusive utlandsmissioner och ledning) 29,5 miljarder


De frivilliga skyddsstyrkorna (både nuvarande Hemvärn och de pliktskrivna) 2,7 miljarder


Grundutbildningssystemet 2,4 miljarderTotalkostnad 34,6 miljarder


Därför tycker jag:
Att Sverige ska införa ett värnpliktssystem omfattande alla som genomförs under en kortare tid med syfte att pliktskrivas i de Nationella Skyddsstyrkorna under en begränsad tid. Den allmänna värnplikten är också grund för rekrytering till stående styrkor och till det frivilliga Hemvärnet.

Att Hemvärnet omformas till att bli ledning och komplement till de pliktskrivna i de Nationella Skyddsstyrkorna i samma inriktning som anges i förslaget.


Att Hemvärnet blir den enda frivilliga försvarsorganisationen där all frivillig försvarsverksamhet organiseras vilket innebär att de avtalsorganisationer som idag har uppdrag att stödja försvarsmakten avvecklar sin militära verksamhet.


Att de Nationella Skyddsstyrkorna blir en egen myndighet och vapengren som står under befäl i kris av försvarsmakten.


Att Sverige inför stående styrkor i samma anda och storlek som ovan beskrivna förslag

Skydda viktiga sektorer från marknadens profithunger

Det finns en tro att marknaden kan lösa nästan alla frågor men inom vissa områden borde inte marknadens överordnande ideal om ökad vinst tillåtas.

Vissa samhällsfunktioner är för viktiga för att låta vinstintressen vara den vägledande principen. Ofta för att ett misslyckande får förödande konsekvenser men framförallt för att vi måste låta behoven styra och inte efterfrågan.

Jag har tidigare på denna blog nämnt det finansiella systemet och därmed bankväsendet som nu senast har visat sig olämpligt att lämna i marknaden händer.

Sedan tidigare är det tre områden som marknaden visat sig mindre lämpad att sköta och de är:

Vård, Skola och Omsorg

Detta har varit i huvudsak fredade områden (i Sverige) till borgerlighetens stora förtret men nu har marknaden tagit plats i Rosenbad och då ändras spelet och tyvärr hänger en del på vänsterkanten med.

Dessa tre områden är just nu väldigt intressanta för marknadens aktörer att ge sig in på dels för att det finns möjligheter till att få tillgång till skattepengar (i marknadsvärlden en nästan outsinlig källa) och dels för att det är områden som medborgarna prioriterar väldigt högt och därmed finns det litet utrymme för de folkvalda att säga nej.

När försvarsmaketen nu bantas söker man nu nya lönsamma jaktmarker och med en rik kund som inte kan säga nej till säljaren, då vankas mycket lönsamma affärer. Men då måste man få kontroll över den stora kostnadsmassan dvs. kärnverksamheten för det är där det finns pengar att hämta även om man redan tjänar miljarder på mediciner och medicinteknisk utrustning.

Den erfarenhet som finns från privata aktörer inom dessa områden är högre kostnader, sämre innehåll och minskad insyn i verksamheten. Det enda som finns på plussidan, om det nu är en sådan, är att privata företag har en tuffare och rakare inställning till sina anställda vilket gör att de får ut lite mer effekt, åtminstone kortsiktigt. Är du inte lönsam så försvinner du men tjänar du pengar till företaget kan du bli belönad.

Jag skulle önska att vi kunde bestämma oss för att kärnverksamheterna inom dessa områden ställs utanför marknaden och drivs och finansieras genom det allmänna. Med kärnverksamhet menar jag huvudverksamheterna som Slutenvård, Primärvård, Undervisning och Omvårdnad.

Däremot ser jag inga större problem med att maten i skolan kan levereras av en privat restaurang eller att städningen kan skötas av ett städbolag. Här kan det vara de rent ekonomiska realiteterna som kan vara avgörande vilket som är klokast. I teorin borde det nästan alltid bli billigare att göra det i egen regi än att lägga ut det till någon som också skall lägga på vinst på priset. Bara man har en tillräckligt stor volym. Så på sikt är jag inte orolig för vem som kommer att driva verksamheten och tills detta blivit uppenbart så är det ok att det finns några privata aktörer som får prova på att leverera kringverksamhet. Ett misslyckande från marknaden får inte större konsekvenser än att barnen blir hungriga någon dag tills entrebrenören blivit utbytt. I vården skulle motsvarande misslyckande leda till förlängt lidande och i värsta fall dödsfall.

Det finns också områden inom kärnverksamheten där det inte är rationellt att bygga upp en egen kompetens som ex. plastikkirurgi där fylligare läppar och större tuttar uppenbarligen efterfrågas i en sådan omfattning att man gott och väl kan försörja sig på detta. I de fall denna typ av ingrepp behövs av medicinska skäl (ex. rekonstruktion efter olyckor eller omfattande kirugiska ingrepp) är det naturligtvis lämpligare att köpa in tjänsten för den enskilda patienten än att ha stående plastikkirurger som inte har något att göra under större delen av året.

Vissa andra områden i samhället som behöver hanteras utifrån behov är vägar och järnvägar som samhället redan äger men varför är en viss typ av transporter viktigare än andra? Idag är vi nästan helt beroende av Internet och därför borde rimligen även infrastrukturen för denna ägas av samhället och även mobiltelefonnätet. Det är ju närmast löjeväckande att flera bolag sätter upp mobilmaster på samma ställe istället för att ett verk ställer upp en mast och sedan får alla leverantörer av tjänsterna hyra in sig. På så sätt skulle vi för samma kostnad får mycket bättre täckning. Järnvägens olika aktörer skrämmer dock lite inom detta område men att öka mängden möjliga telefonlinjer är enklare än att bygga ny järnväg när många vill åka på samma sträcka.

Slutligen har vi kraftproduktionen. Här är ett område som har avreglerats och vad blev det för resultat av det? Högre priser!

Konkurrens skall ju sänka priserna enligt marknadens principer säger man ju. Eller hur, det förutsätter ju att det finns ett överskott av energi men i en globaliserad (nåja regionaliserad) elmarknad så är det ju priset på den dyraste kWh som styr priset. I verkligheten innebär det att vi i Sverige byggt upp en kraftindustri med våra naturtillgångar och sedan får vi betala priser som ligger i linje med vad man betalar i Tyskland som eldar med kol. Inte bara det att det blir dyrt för oss som har ett kallt och mörkt klimat men det leder också till något lägre priser i Tyskland vilket leder till att omställningen till bättre energikällor än fossilkraft dröjer ytterligeare lite till. Inte så smart kan man tycka.

Jag tror att det vore bra om vi hade ett verksägande av mer kraftproduktion och inte som nu i både privata bolag och i statligt ägda bolag. För att på det sättet kunna styra utvecklingen av energipriserna och produktionsutvecklingen utifrån våra egna behov och önskemål. Sen har jag inget emot att man startar företag eller föreningar som säljer förnyelsebar energi men det kanske är där vi skall låta marknaden verka i samverkan med statlig kraftproduktion. Det som är kritiskt och farligt det sköter vi i samhällets regi och det som är positivt och mindre avgörande det får marknaden pyssla med.

Går det åt pipsvängen med ett kärnkraftverk så inte är det bolaget som äger det som kommer att betala utan det kommer att ramla över på skattebetalarna när företaget gått i konkurs.

Marknaden har trots all bara ett mål: Mesta möjliga vinst till minsta möjliga kostnad.
Är det en bra princip när man skall driva ett kärnkraftverk, ett sjukhus eller en skola?
Jag tycker inte det.

Har glorian halkat på sned nu Borg

Det funkar inte att säga en sak och göra en annan.
Man kan inte fördömma bonusar och sedan medverka till att de höjs då blir man inte trovärdig.

Nu sprack fasaden.

I grund och botten är Moderaterna samma högerparti som förut bara lite snyggare förpackat.
Stora budgetunderskot, försämrade villkor för de som har det tuffast och sänkta skatter för de som har det bäst känner vi igen.

Nu är det väl bara att vänta på att Riksbanken höjer räntan till 700%....